Ja alltså.

Önskar att jag kunde säga att anledningen till min frånvaro från bloggen är något utav följande:

• Tog en sista-minuten-resa till tropikerna med tjejgänget. Helcrazy och äventyrligt!
• Mekade isär en BMW och sen plockade ihop den igen, just for the heck of it!
• Vann en miljon och köpte mig en egen Söderhavsö, där maken nu är hövding och vi säljer kokosnötsolja till bleka turister.
• Jag vaknade upp en morgon & blev turnémanager åt Mötley Crue.

Men nä.

Jag har legat däckad i förkylning och hosta. Liksom inte så mycket mer spännande än så. Det mest äventyrliga jag kastat in mig i är att jag en dag plockade i mig 2 Sinova på en & samma gång. Wohoo, adventure!

Men nu är det operation sparka förkylning åt helvete.

Så.

Jag återkommer.

Påminnelserna finns där.

Hela tiden.

Samtidigt rullar livet på.

Utvecklingssamtal och mensmage. Matinköp och kattklappar. Lövräfsande och älskog. Julmarknad och en telefon som larmar 05:30. Allt i ett svep.

Don´t get me wrong.

Jag älskar mitt liv. Älskar att leva det. Älskar min fina familj. Vännerna. Nemas problemas. Tvärtom. Guld!

Det är därför frustrationen blir så stor, när en doft eller ett annalkande datum kan få mig att kippa efter andan.

Jag står i en butik & något tjuter. Genast vaknar paniken i kroppen & pulsen vill slå hjärtat ur bröstet på mig. Detta medan jag bockar av veckans matinköp och log för två sekunder sen, när tankarna på de varma kramarna ett Skägg bjöd på. Högt och lågt.

Jag skjutsar ungarna till skolan. I bilen skrattar vi över något & plastmuggen med morgonkaffet smakar ljuvligt. Vi passerar ett hus där man eldar något & rökdoften når mina näsgångar. I tanken förs jag tillbaka till paniken i ett rökfyllt hus & bilderna radas upp, ett efter ett. Skrattet fastnar i halsen och jag sväljer kaffet i stora klunkar, medan bilen rullar vidare. Likt livet.

Så jag fokuserar på det lilla. Här och nu. Släpper iväg tankarna och vägrar låta dom ta fäste, äta upp mig.

Här och nu. Njuter av kramen från en nyduschad lillsessa, som efter tusen "ska bara" äntligen gått & lagt sig. Greppar räfsan och känner träets struktur under mina händer. Följer lövens ansamling och ljudet som ger med sig när räfsa kammar gräsmattan fri. Känner fingrar i en kattpäls och gensvaret i form utav njutningsfullt kurrande. Planerar veckans mat. Kliver upp när klockan ringer. Smakar morgonkaffet. Älskar & tar emot kärlek.

Lever.

En tidig morgon petade vi ner badkläder i resväskorna & satte oss på ett plan som skulle ta oss till Teneriffa och Playa de las Americas. 14 dagars semester kunde ta sin början.

Vi bodde på Sunwing Resort & Spa Fanabé, ett familjehotell. Ett fint hotell, men o maj gaad...ljudvolymen. O maj gaad. Hur många Svennebanan kan man få in på ett och samma ställe? vi kan återkomma till familjehotell i ett senare blogginlägg.

Vädret var fantastiskt, rödvinet smakade mer och att totalt avslappnat få hänga med familjen, ljuvligt.

Här följer ett gäng bilder från vår tid. After all, inget är så talande som en bild.

Playa de la amore!

Finaste sonen och maken passade på att fylla år i ett soligt land. Min stora fina 16-åring!

Vi beställde tårta på morgonen och jag & Lillsessan skrålade så att hotellets alla Svennebananer fick snedbena. Tårtat smakade bajs, men det är väl tanken som räknas i guess.

19 år ihop med denna man och jag älskar honom bara mer och mer för varje år. Det mina vänner, är rätt ballt.

Hangin´with the men of my life, at the boardwalk!

Det var försäljare med klockor, solglasögon och träskulpturer överallt. Satt man på restaurang klev dom omkring bland borden. Jag menar, hur många träskulpturer kan man köpa egentligen? en trägiraff till revbensspjällen liksom. Låg man på playan iförd bikini med näsan mot solen, ställde de sig ivägen & tryckte upp en träelefant i fejset. Eller en bunt saronger. Eller ville massera. O,well. Dom ska väl överleva dom med.

Så man sippade lite extra på vinet. Eller paraplydrinken. Eller den iskalla ölen. För att ignorera känslan att vara konstant påhoppad. Så blev man lite yr och drack litervis med mer vatten. Doppade sig i svalt havsvatten och blev rosafärgad på snoken.

Njöt av solnedgångar som var magiska, med handen i han med Skägg.

Så lessnade vi på bubblan som detta turistparadis innebar. Med pommes till varenda mål mat. Med försäljare och stirrande svennebananer och vattenaerobics på ett skränigt hotell.

Vi hyrde bil och körde till Puerto de la Cruz. Klev in på ett hotell och bokade ett rum för natten och tog oss till Loro Parque, en gigantisk djurpark. Såg vita tigrar, delfiner, hajar och pingviner. Lyssnade på skräniga papegojor och drack litervis med vatten.

Jag hittade Nemo!

Promenerade längs vatten och in i stan bland gränder. Stannade på konditori och åt gigantiska bakverk med ett överflöd av socker. Satt på en pub och träffade en Hasse med en skatteskuld på 18-19 miljoner. Som aldrig tänker återvända till Sverige. Störtskön gubbe!

Vi vaknade i hotellrummet på femte våningen, med utsikt över havet som gav maken darriga knän och med jordens mest obekväma sängar. Njöt av ett morgonkaffe utan vattenaerobics eller skräniga bananer. Sparkade upp två trötta barn och tog oss ner till en frukostbuffé belamrad av pensionärer bland ostskivor och smaklös bacon. Drack kaffe som fick tungan att krulla sig, innan vi checkade ut och tog oss tillbaka till Fanabé.

Njöt av sovmornar och mer sol. Åt revbensspjäll på Harleys, en amerikanskinfluerad restaurang liknande Hard Rock. Träffade nya bekantskaper och kräktes över Lollo & Bernie. Såg lillsessan uppträda och drack mer spanskt vin.

Började känna oss ganska klara med semestervistelse lagom till hemresan.

Lite solbrunare och mycket utvilade flög vi hem till ett höstligt Sverige.

Dränktes av kärlek av pälsingen som saknat oss och nu är vi hemma igen på riktigt igen.

Till klockradio, skolskjuts och matlagning. Till tvätthögar, diskberg och föräldralappar. Till Justin Bieberdans från Lillsessan och tv-spelsnrderi från Tonårstrollet. Till vardagen. Rutinerna.

Borta bra, men hemma bäst.