Man kliver upp. Tar två steg från sängen & är i vardagsrummet, som bär spår av gårdagens filmvisning med familjen, lillsessans pyssel och Tonårstrollets häng framför dator. På bord: muggar & glas. På golv framför teven: Nintendo 64 & dess spel.

Tre steg till & plötsligt befinner man sig i köket. Med spår av riven gurka på golvet. Med ett berg av disk i hon. Med tidningar på bord, halvuppbrunna ljus och stekflottstänk på väggen vid spisen.

Ett hem som efter en vanlig kväll med filmmys & kvällsfika, ser ut som om familjen partajat med illern Göran hela natten. Av den enkla anledningen att lägenheten består av ett enda stort rum. Ingen vrå att gömma undan något i. Inget sessa eller Tonårsrum att gömma undan datorer, leksaker, pysselklipp, gosedjur, zhu zhu pets eller barbiedockor i.

Allt som familjen äger & använder syns, konstant.

Då, när man står i ett hem i kaos. När man inser att sessakompisen skulle komma förbi & leka. Då reser sig frustrationen och muttermunnen tar vid. Muttermunnen spottar & fräser. Tycker att det är skitjobbigt att behöva städa varje gång någon kommer på besök. Att det känns som om man gör allting själv & inga väggar till sovrum, eller ens ett eget sovrum och jävlar, fan å helvete då.

Då låser man in sig på toaletten (4 steg bort) och djupandas en smula. Ser ut över tvätthögarna och de gäckande dammråttorna, som låter "na na na na na naaaa". Och djupandas. Stötvis.

Sedan gör man slag i saken. Greppar dammsugaren, VM-plockar och tokdiskar och fuskdammar med ryggen böjd tills den värker. Sliter upp familjen, bäddar och sorterar upp spelen. Tänder ljus med torkade rosblad så att hemmet vilar i ett skimmer av "här har vi undanplockat å fräääscht jämt". Kammar ut nyvakenrufset och får dottern att klä på sig.

Och där kommer sessakompisen. Det dras fram Barbiedockor, pysslas med pappersklipp och bakas kladdkaka över bänkar & bord. Efter 2 timmars sessalek är det som om hemmet aldrig städats.

Då händer det ibland att mamman längtar medan hon stötvis djupandas inne på toaletten igen.

Nångång ibland, alltså.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej dagboken. Måndagen ljusnades och vi lastade en dotter och övernattningskläder i bilen. Sonen fick stanna hemma och vattna katten. "mot äventyyr" tjoade vi samstämmigt i kör när bilen rullade ut på vägen. I Norrtälje spatserade vi på bästa turistm...

Efter ett biobesök tog vi tillfället att besöka stadsparken i Uppsala. Nova älskade varje sekund av det. Men som hon sade: - mamma, lova att vi inte åker hit för ofta! Jag vill ha såhär kul jämt. ...

Det här är sången till mig själv.   Till min egosyster, mitt jag. Så lång vilsenhet utan fokus, där törnarna tilläts rasera mina kläder.   Till barnet från förr: det blir bra.   Till tjejen från förr: Det är inte ditt fel.   Til...

Så kom 2012.   Vi skålade ut 2011 bredvid ruinerna av vårt tidigare hem. Med leende läppar och skratt.   Läppar bedövade av vinet, känslorna utanför kroppen & ända in i själen. Familj & vänner i kylan som fick näsorna att lysa rödaktigt. Kräf...

Jag tog en tripp till ett köpcenter.   Efter ett bankärende tog jag mig tiden att strosa. Se på människor.   Där fanns mamman som med stirrig blick kom halvspringande ut från leksaksaffären. I händerna, ett flertal kassar fyllda till bredden ...