Frustrationen ikväll.

Jag, med snörvlande snok, värkande leder, feber och självklart mensen likt strössel på glassen.

Dottern, inställd på vägra sova stadiet.

Det var kvällsfika och lite film. Men kvällsfikat var slut innan filmen och tydligen var hon gruvligt utsvulten. Mer kvällsfika.

Sen skulle det bara läsas lite bok, bara spelas lite DS, bara säga en sak till brorsan och bara gå på toa fyra gånger.

Efter fjärde toabesöket sade jag ifrån. På skarpen.

Lusten, orken och tålamodet hade runnit ut med det 746:e snorlasset jag snöt ut.

När jag stod i badrummet och vek dagens fjärde maskin tvätt, ropades det på mamma. Jag besvarade med "tyst och sov!", måttligt road av hur mycket egentiden nu krympt.

Så låste jag toadörren. Stod i badrummet och vek tvätt för att få en gnutta egentid, även om den tiden innebar strumpsortering. (sicken egolyx!) sorterade strumporna låångsamt i hopp om att sessan snart skulle somna.

Efter en stund hördes en svag knackning.

Suckande ropade jag "MEN VAD ÄRE NU DÅ?!"

Inget svar.

Strumporna hivades argt ner i trådkorgen och trött klampade fötterna mot toadörren. Beredd att utbrista ett "MEN DET VAR VÄL SJÄLVA F...",

möttes jag istället av en rödgråten och skakande liten 10-åring.

- Jag är rädd, mamma...jag hörde något nerifrån...tänk om det är tjuvar mamma? tänk om...det brinner?"

Då föll hjärtat i bitar. Min älskade lilla tjej. Hade hon legat där i sängen och ropat på mig, medan jag bemött detta med låst toadörr och arga ord? hur kunde jag?

Ner på knä föll jag. Lät hennes lilla kropp bli omfamnad, medans min axel blöttes ner av hennes tårar.

Jag hörde mig själv säga "inte behöver du vara rädd. Det kommer inte att komma några tjuvar..det kommer inte att brinna..."

- Hur vet du det?

Så insåg jag. Hur fasen kan jag lova henne att det inte kommer att hända något. Hon som redan är så smärtsamt medveten om att det visst kan ske.

Så jag tog hennes hand. Vi tog den knarriga trappan ner i hallen. Öppnade ytterdörren och tittade ute. Öppnade dörren till förrådet, till garaget, toaletten och skrubben under trappan. Tillsammans dubbelkollade vi garaget så att ingen tjuv gömde sig. Så att ingen eld eller rök låg och pyrde. Sedan gick vi tillbaka upp. Jag bäddade ner henne i sängen, lade mig bredvid med armarna om henne och bara fanns där.

Till slut somnade hon tryggt.

Älskade unge.

Om jag kunde skulle jag ta bort det jobbiga du har varit med om. Om jag kunde, skulle jag lova att det aldrig händer något jobbigt & smärtsamt igen. Om jag kunde, skulle jag göra branden ogjord.

Men det kan jag inte.

Frustrationen ikväll, så jävla stor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej dagboken. Måndagen ljusnades och vi lastade en dotter och övernattningskläder i bilen. Sonen fick stanna hemma och vattna katten. "mot äventyyr" tjoade vi samstämmigt i kör när bilen rullade ut på vägen. I Norrtälje spatserade vi på bästa turistm...

Efter ett biobesök tog vi tillfället att besöka stadsparken i Uppsala. Nova älskade varje sekund av det. Men som hon sade: - mamma, lova att vi inte åker hit för ofta! Jag vill ha såhär kul jämt. ...

Det här är sången till mig själv.   Till min egosyster, mitt jag. Så lång vilsenhet utan fokus, där törnarna tilläts rasera mina kläder.   Till barnet från förr: det blir bra.   Till tjejen från förr: Det är inte ditt fel.   Til...

Man kliver upp. Tar två steg från sängen & är i vardagsrummet, som bär spår av gårdagens filmvisning med familjen, lillsessans pyssel och Tonårstrollets häng framför dator. På bord: muggar & glas. På golv framför teven: Nintendo 64 & dess spel.   ...

Så kom 2012.   Vi skålade ut 2011 bredvid ruinerna av vårt tidigare hem. Med leende läppar och skratt.   Läppar bedövade av vinet, känslorna utanför kroppen & ända in i själen. Familj & vänner i kylan som fick näsorna att lysa rödaktigt. Kräf...