I dagens Aftonbladet läser jag att två av tre skolor, ger de mobbade skulden.

Det är en skrämmande rapport i ett Sverige år 2011 att ta del av, såhär dagen innan skolstart.

Vidare läser jag i SvD om Elisabeth 11 år, som av skolans rektor får all skuld till att hon blivit mobbad.

Det kan vara lätt att rikta hatet mot den eller de som mobbar, men i mina ögon är det inte där problemet ligger. De som mobbar gör det ofta för att skydda sig själva av en eller en annan anledning.

Mobbing innefattar ALLA.

Att inte kliva in/agera/skylla ifrån sig/ välja att titta åt ett annat håll är precis lika förgörande som att vara den som mobbar och då måste vi vuxna kliva in och visa vart skåpet ska stå.

En nolltolerans gentemot mobbing sköts inte bäst genom att flytta på den som mobbar eller den som mobbas. Det sköts genom att ALLA på en skola tar ett gemensamt ansvar, med de vuxna som flaggbärare.

Det handlar om att byta tankesätt och att inte fylla behållarna innanför pannbenet med negativ energi.

Exempel:

Du står på skolgården. En bit bort ser du någon som går lite lustigt/ har konstiga kläder/är handikappad eller något annat. Här har du ett val.

• Du kan välja att göra dig lustig på denna persons bekostnad, ta med dig denna information och plantera detta hos dina kompisar eller andra runtomkring = fylla tankarna med negativ energi.

Eller

• Du kan inse att du inte känner personen ifråga och antingen kliva fram och lära känna personen (kanske visar sig detta vara en ny vän?), eller fortsätta leva ditt liv = vägra fylla tank med negativ energi.

Om ALLA på en skola (inklusive de vuxna, såsom lärare & föräldrar) skulle ta ett gemensamt beslut att under 7 dagar och 7 nätter inte kalla någon för något annat än det namn den/dessa fick när de föddes och att inte göra sig lustig över någon/några på deras bekostnad, med ursäkten att det "bara är på skämt." Då tror jag att möjligheten/viljan att mobba försvinner. Skulle man under dessa 7 dagar/nätter ändå falla tillbaka i det negativa mönstret att göra sig lustig över någon, tar man ansvaret att be om ursäkt.

Detta är inte den lättaste uppgiften att genomföra. (har själv precis genomgått 7 dagar och det är lätt att falla tillbaka i invanda mönster), men den är absolut inte omöjlig och den skadar ingen på vägen.

Vi som vuxna måste vara flaggbärare i detta och ta ett gemensamt ansvar i arbetet mot mobbing.

"You can´t fight hate with hate, or violence with violence. You eliminate hate and violence with love." - Scary guy

 

Tess

16 augusti 2011 12:41

Bra skrivet!

http://highlandertess.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej dagboken. Måndagen ljusnades och vi lastade en dotter och övernattningskläder i bilen. Sonen fick stanna hemma och vattna katten. "mot äventyyr" tjoade vi samstämmigt i kör när bilen rullade ut på vägen. I Norrtälje spatserade vi på bästa turistm...

Efter ett biobesök tog vi tillfället att besöka stadsparken i Uppsala. Nova älskade varje sekund av det. Men som hon sade: - mamma, lova att vi inte åker hit för ofta! Jag vill ha såhär kul jämt. ...

Det här är sången till mig själv.   Till min egosyster, mitt jag. Så lång vilsenhet utan fokus, där törnarna tilläts rasera mina kläder.   Till barnet från förr: det blir bra.   Till tjejen från förr: Det är inte ditt fel.   Til...

Man kliver upp. Tar två steg från sängen & är i vardagsrummet, som bär spår av gårdagens filmvisning med familjen, lillsessans pyssel och Tonårstrollets häng framför dator. På bord: muggar & glas. På golv framför teven: Nintendo 64 & dess spel.   ...

Så kom 2012.   Vi skålade ut 2011 bredvid ruinerna av vårt tidigare hem. Med leende läppar och skratt.   Läppar bedövade av vinet, känslorna utanför kroppen & ända in i själen. Familj & vänner i kylan som fick näsorna att lysa rödaktigt. Kräf...