En känslomässig berg och dalbana. Så kan man beskriva min dag.

Frukostfixet, skolskjutsen, mammapussarna och gymmet.

Hem och bryta ihop i armarna på mannen med Skägg. Vara liten och gråta syndafloder av tårar denna 12-årsdag.

Upp till studion och hjälpa till att kolla mikrofonljud. Knacka med fingertoppar på mick 1 till 20. Sitta i solljuset och känna sommarvärme.

Känna all energi rinna av mig och somna gråtandes i ett soffhörn. Med armarna om en soffkudde.

Vakna och öppna balkongdörren. Le åt solljuset, vika tvätt, ta en chokladbit och hämta barn från skolan. Bjuda dom på en glass.

Stå vid familjegraven där Melissas aska finns. Känna tårar på kinden. Få en prinsesshand i min. En levande sessa bredvid mig, medan vi ser på en grav. Känna sorgen och glädjen samtidigt.

Hem och leta energi. Till kvällsmaten. Laga den medan själen hulkar en smula.

Lite så.

För tolv år sedan slets mitt hjärta mitt itu, liggandes på en brits på Akademiska Sjukhuset.

Livet som jag föreställde mig innan, skulle aldrig bli detsamma efter.

Den natten besökte jag ångesten och sorgens allra djupaste hålor och trodde aldrig att jag skulle få se solen igen.

Den 29/9 1999 klockan 03:39 kom en flicka till världen som aldrig fick visa världen sina blå ögon. Hon hade bytt livet mot änglavingar. Hennes namn är Melissa.

Idag brinner ett ljus för henne.

Medan vardagens alla bestyr, medan mammamunnen tjatar och lagar mat. Tränar och tvättar. Skjutsar barn och duschar. Lever. Då brinner ett ljus.

Och hjärtat gör lite, lite ondare.

Idag påbörjas min personliga utmaning.

Målet?

Gå upp tre kilo & behålla dom, stärka framförallt mage/rygg och bli allmänt fit for fight.

Startvikt idag: 45 kg (men pendlar mellan 43-45 kilo)

Träning idag: Mage,rygg,ben,armar och 25 minuter konditionsträning.

Startbild:

  Mage, minus muskler. Svankrygg minus muskler. (Ignorera le tvätthög i le bakgrund)

Imorgon Onsdag blir det 30 minuters Harmonipass (stretch av hela kroppen) och på Torsdag 30 minuters Core (mage/rygg). Jag hoppas få in gymträning på Fredag också. På Måndag ska jag träffa min PT och ska be om råd & tips när det kommer till träning & kost.

Av någon konstig anledning ser jag faktiskt fram emot den här resan och hoppas innerligt att motivationen ska räcka hela vägen.

Men sådär för säkerhets skull.

Håll en tumme eller två, will ya?

Hon kröp upp i famnen.

Det gyllene håret, med doft av timotej. Den lilla kroppen, invirad i den alldeles för stora fleecemorgonrocken av loppigt rött tyg.

Och jag flöt ut på golvet.

Blev ett med låtsasträets blanka fasad, solandes i glansen av taklampans sken. Nässborrarna dränkta av dotterdoft. Innanmätet uppfyllt av kärlekskramarna på utsidan. Från en sessa som endast en timme tidigare trampat arga steg över att behöva duscha.

De arga stegen bortspolade i golvbrunnen. De arga orden bortlöddrade med timotejshampoo. Och mammans mentala räkna-till-tio-minst-hundra-gånger, uppdrucket med en kopp honungsvatten medan lillsessan duschat.

Hennes miniarmar om en kropp som mentalt sett var en blöt fläck på golvet. Rosenskimrande och full av kärlek.

Ibland gör den så. Kärleken.

Överfylls och rämnar över. Spiller över trägolvets låtsastiljor och speglar sig i taklampans sken. Fullkomligt utlämnad, naken och samtidigt trygg.

Dessa gånger vill jag bara gråta. Av tacksamhet över det som är. Det som finns. Det jag har. Den jag är. Fullkomligt överväldigande och svår att greppa.

För hur kan denna kärlek blott med ord beskrivas? Den som sliter hjärtat ur bröstkorgen tusen gånger om?

Det räcker liksom inte till.

Och jag lägger minnet av denna stund i hjärtats djupaste bankvalv.

Där det ska sparas och plockas fram en dag när den timotejdoftande 10-åringen blivit en kvinna med eget liv. När mina strån ses silvergrå och lederna sagt ifrån för länge sen. En mental polaroid som aldrig bleknar med åren.

En liten stund innan läggdags som begraver sig i hjärtat för evigt.

Blev hämtad på stationen.

Stod där med jordens tyngsta resväska och bokkasse och med tröttheten någonstans i knävecken. Ur bilen kom mannen med Skägg och Tonårstrollet, tog väskor & lyfte in dom i bilen. Bjöd på kramar. En lillsessa med skutt i fötterna, in i famnen.

Hur jag saknat dom.

I bilen hem. Tusen meningar i sekunden från lilltjejen. Om vad hon gjort på skolan, i helgen, vilken film hon såg i Lördags, vilket godis hon åt, att hon cyklat med kompis och att hon startat ett band. Tonårstrollets ord om den där boken, det där tv-spelet, att han sovit hos polare. Mannen med Skäggs hand om min, medan bilen letade sig ut från stan och hem till skog, kohagar, landet.

Och hur hade jag haft det då?

Jag berättade om att jag träffat min idol Johanne Hildebrandt och köpt hennes bok. Att jag träffat på Martina Haag och Malin Wollin och berömt henne för hennes blogg. Köpt deras böcker också. Om att jag sett Carolina Gynning och att hon var kortare än jag trott, att jag träffat Dolph Lundgren och att han var smartare än jag trott. Om att jag på hemresan delat tåg med Östen med resten. Men barnen var sådär måttligt intresserade över vem jag träffat. Ingen som dom känner ju. Och det var ju inte Justin Bieberklass på det, enligt dotter. Nähä.

Att jag köpt Johan Theorins bok Sankta Psyko, till mannen med Skägg, att jag druckit vin som smakade äppelpaj och gosat med hundar och hängt med fina Cissi och Ryno. Och deras goa barn.

- Och du har färgat håret, mamma! Snyggt!

Det var liksom det som imponerade på dottern. Att mamma kom hem med lila hår. Vem bryr sig om konstiga namn på personer som skrivit böcker då?

Och vi kom hem.

Till pälsingen som krävde mat och ignorerade mig. Till en undanstädad lya som mannen med Skägg stolt visade upp. Och ursäktade att golven inte dammsugits. Som om jag brytt mig om det.

Plötsligt var allting tillbaka till det vanliga igen. Dansande sessafötter och spelande tonåring. En man med Skägg i studion och en frustande kaffebryggare. Inköpslista och veckoplanering. Raggsocksfötter och blogg.

Själv är jag i tanken fortfarande kvar i Göteborg. Med känslan om att jag nästa år är någon som har en bok i näven jag själv har skrivit. Det finns som ett framtidsmoln jag tänkt sträva emot iallafall.

Ja, nu pockar en dotter efter uppmärksamheten.

Mamma är hemma igen.

O, mej ged vilken trötthet.

Efter drygt fyra timmar på Göteborgs Bok & Biblioteksmässa har jag två fötter som krampar efter liv just nu. Detta trots att jag haft gympaskor hela dagen.

Det är sjukt stort på Bok & Biblioteksmässan. Ett hett tips är: gympaskor & ryggsäck (om du tänkt ta med väska). Det blir tungt att släpa om man dessutom köper böcker. Drick vatten! det blir lätt varmt bland alla montrar.

Jag träffade Martina Haag & passade på att införskaffa hennes nya bok "Glada hälsningar från Missångerträsk!". Fick även en fin signering, tillägnad mig personligen.

Mötte Lars Adaktusson och den självklara Facebook uppdateringen löd: - Passerade Adaktussons frisyr". Han såg ut att må bra. Ja, Lars alltså. Hans frisyr såg ut som den alltid har gjort.

På håll såg jag Anders de la Motte men eftersom det var så sjukt mycket folk ville jag inte armbåga mig fram.

Besökte även ett intressant seminarium, som tog upp lärandet på skolor för barn & ungdomar i segregerade områden. Killen som snackade arbetar själv som lärare i ett segregerat område utanför San Fransisco. Oerhört intressant och inspirerande.

Annars var det gå, gå,gå,gå och gå som gällde. Montrar överallt, människor överallt pratande, babblande precis överallt. Intryck efter intryck fylldes på i högen av alla intryck. Letade upp en stol och satt likt ett fån och såg människor gå, gå, gå åt alla håll och kanter. Hittade en bufférestaurang för att fylla på energidepåerna, men det är liksom inte så kul att äta alldeles ensam. Slängde i mig maten och fortsatte gå.

Väl tillbaka i Bergsjön var det skönt att ta av sig skorna och slappna av. Imorgon är planen att leta upp Johanne Hildebrandts nya bok Krigare och förhoppningsvis få den signerad. Ett och annat seminarium kanske hinns/orkas med också. Vi får se.

Samtidigt saknar jag familjen.

Min underbara man och våra fantastiska barn. Pälsingen med kurrandet. Har liksom bara varit borta en endaste natt. =)

O, well.

Soffahänger en smula innan läggdags lite senare.

Kanske dyker in en sväng imorgon med. Frågan är: Kommer jag ha några fötter kvar när jag kommer hem?

Pöss

Äntligen här!

Just nu hänger jag i Cissi & Rynos mysiga hem, efter en toppenmiddag och vi hänger alla tre bakom varsin dator, hihi!

Idag fick Shock besök av mig. Kunde inte låta bli. Deras kläder är så sjukt fina och jag ville ha allt, allt! men kan lugna min oroliga make att allt inte införskaffades. Bara tre saker. Bilder kommer när jag orkar fota dom.

Jag tror att jag slappnar av fullständigt när jag kommer till Göteborg. Jag sov nästan hela vägen ner, slumrade en stund i vardagsrumsfåtöljen innan middagen och sitter här och gäspar nu=)

Måste ögna igenom seminariekatalogen för Bokmässan också. Känner liksom att jag inte vill missa de bästa bitarna. De jag har kryssat för.

O, well.

Lite livstecken från en lantlolla på Göteborgsresa iallafall.

Puss!

   Hej, här är jag som inte kan se normal ut på ett enda foto =)

Nu sitter jag i första klass vagnen, som ska ta mig till Göteborg, Bokmässa och mina fina vänner.

Toalettbesök: 7 gånger sen jag vaknade 05:30.

Matintag: Grötfrukost, lyxfika och inväntar nu en trerätters på tåget.

Äntligen börjar resnerverna lugna ner sig och jag kan slappna av. Vet inte vad det är med mig, men såfort jag ska iväg själv på något blir jag alldeles nipprig & besöker toa ett otal gånger. Detta trots att det är något jag vill göra.

Har lånat dotterns lilla miniHP och har gratis internet på tåget. Det gillas.

Datorns kamera är dock allt annat än bra. Esteten inom mig kräks.

O, well.

I-landsproblem kallas det visst.

  Här är jag, hejhej!

Snart kommer maten, vilket låter bra för jag är ashungrig!

Pöss