Inlägg publicerade under kategorin Ord

Av Jessika Möller - 4 december 2011 22:22

Det är du som förlorar på ointresset.
Som endast ringer, när det är något du tror förväntas av dig.


Det fanns en tid då jag bar på så mycket ilska & besvikelse över detta.
Då sömnen blev lidande av grubblandet.

Då jag letade orsaker och fel hos mig själv.


Men så en dag insåg jag.


Jag slösade fel energi på fel saker.
Lät dålig energi äta upp mig innifrån
& ta med allt positivt skimmer framför mig.

Insåg att förloraren i detta spel är du.


Så jag släppte dig.


Mentalt klippte jag det band som ändå aldrig funnits.
Valde att se dig som en del, men utan det känslomässiga band
det är "tänkt" att vi ska ha.

(som alla andra har)


Vi pratar väder & vind, jag svarar på de rutinmässigt & intresselösa
frågor du ställer. Ger dig alltid chansen att veta mer, ställa fler frågor.

Men de kommer aldrig...


Det är okej för mig nu.


Jag hoppas innerligt att du är lycklig.

Jag hoppas innerligt att du gör saker som får din själ att dansa och hjärtat att pulsera.


Att du lever fullt ut & lyssnar på magkänslan.

(borde inte magkänslan vara annorlunda? varför är den aldrig annorlunda)


Om inte, kan jag bara beklaga. Då har du förlorat allt.


För livet är NU och alldeles för skört för att låta chanser och tillfällen passera. Allt kan ändras inom loppet av ett andetag och då bör man ställa sig frågan vad som är viktigt i livet.


Och du...



Jag kommer alltid att älska dig.



Av Jessika Möller - 29 november 2011 09:07

Ja alltså.


Önskar att jag kunde säga att anledningen till min frånvaro från bloggen är något utav följande:

  • Tog en sista-minuten-resa till tropikerna med tjejgänget. Helcrazy och äventyrligt!
  • Mekade isär en BMW och sen plockade ihop den igen, just for the heck of it!
  • Vann en miljon och köpte mig en egen Söderhavsö, där maken nu är hövding och vi säljer kokosnötsolja till bleka turister.
  • Jag vaknade upp en morgon & blev turnémanager åt Mötley Crue.

Men nä.


Jag har legat däckad i förkylning och hosta. Liksom inte så mycket mer spännande än så. Det mest äventyrliga jag kastat in mig i är att jag en dag plockade i mig 2 Sinova på en & samma gång. Wohoo, adventure!


Men nu är det operation sparka förkylning åt helvete.


Så.


Jag återkommer.

Av Jessika Möller - 20 november 2011 23:44

Påminnelserna finns där.


 


Hela tiden.


Samtidigt rullar livet på.


Utvecklingssamtal och mensmage. Matinköp och kattklappar. Lövräfsande och älskog. Julmarknad och en telefon som larmar 05:30. Allt i ett svep.


Don´t get me wrong.


Jag älskar mitt liv. Älskar att leva det. Älskar min fina familj. Vännerna. Nemas problemas. Tvärtom. Guld!


Det är därför frustrationen blir så stor, när en doft eller ett annalkande datum kan få mig att kippa efter andan.


Jag står i en butik & något tjuter. Genast vaknar paniken i kroppen & pulsen vill slå hjärtat ur bröstet på mig. Detta medan jag bockar av veckans matinköp och log för två sekunder sen, när tankarna på de varma kramarna ett Skägg bjöd på. Högt och lågt.


Jag skjutsar ungarna till skolan. I bilen skrattar vi över något & plastmuggen med morgonkaffet smakar ljuvligt. Vi passerar ett hus där man eldar något & rökdoften når mina näsgångar. I tanken förs jag tillbaka till paniken i ett rökfyllt hus & bilderna radas upp, ett efter ett. Skrattet fastnar i halsen och jag sväljer kaffet i stora klunkar, medan bilen rullar vidare. Likt livet.


Så jag fokuserar på det lilla. Här och nu. Släpper iväg tankarna och vägrar låta dom ta fäste, äta upp mig.


Här och nu. Njuter av kramen från en nyduschad lillsessa, som efter tusen "ska bara" äntligen gått & lagt sig. Greppar räfsan och känner träets struktur under mina händer. Följer lövens ansamling och ljudet som ger med sig när räfsa kammar gräsmattan fri. Känner fingrar i en kattpäls och gensvaret i form utav njutningsfullt kurrande. Planerar veckans mat. Kliver upp när klockan ringer. Smakar morgonkaffet. Älskar & tar emot kärlek.


Lever.








Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 12 november 2011 12:32

En tidig morgon petade vi ner badkläder i resväskorna & satte oss på ett plan som skulle ta oss till Teneriffa och Playa de las Americas. 14 dagars semester kunde ta sin början.


 

Vi bodde på Sunwing Resort & Spa Fanabé, ett familjehotell. Ett fint hotell, men o maj gaad...ljudvolymen. O maj gaad. Hur många Svennebanan kan man få in på ett och samma ställe? vi kan återkomma till familjehotell i ett senare blogginlägg.


Vädret var fantastiskt, rödvinet smakade mer och att totalt avslappnat få hänga med familjen, ljuvligt.


Här följer ett gäng bilder från vår tid. After all, inget är så talande som en bild.


 

Playa de la amore!


 

Finaste sonen och maken passade på att fylla år i ett soligt land. Min stora fina 16-åring!


 

Vi beställde tårta på morgonen och jag & Lillsessan skrålade så att hotellets alla Svennebananer fick snedbena. Tårtat smakade bajs, men det är väl tanken som räknas i guess.


 

19 år ihop med denna man och jag älskar honom bara mer och mer för varje år. Det mina vänner, är rätt ballt.


 

Hangin´with the men of my life, at the boardwalk!


Det var försäljare med klockor, solglasögon och träskulpturer överallt. Satt man på restaurang klev dom omkring bland borden. Jag menar, hur många träskulpturer kan man köpa egentligen? en trägiraff till revbensspjällen liksom. Låg man på playan iförd bikini med näsan mot solen, ställde de sig ivägen & tryckte upp en träelefant i fejset. Eller en bunt saronger. Eller ville massera. O,well. Dom ska väl överleva dom med.


 


Så man sippade lite extra på vinet. Eller paraplydrinken. Eller den iskalla ölen. För att ignorera känslan att vara konstant påhoppad. Så blev man lite yr och drack litervis med mer vatten. Doppade sig i svalt havsvatten och blev rosafärgad på snoken.


 

Njöt av solnedgångar som var magiska, med handen i han med Skägg.


Så lessnade vi på bubblan som detta turistparadis innebar. Med pommes till varenda mål mat. Med försäljare och stirrande svennebananer och vattenaerobics på ett skränigt hotell.


Vi hyrde bil och körde till Puerto de la Cruz. Klev in på ett hotell och bokade ett rum för natten och tog oss till Loro Parque, en gigantisk djurpark. Såg vita tigrar, delfiner, hajar och pingviner. Lyssnade på skräniga papegojor och drack litervis med vatten.


 

Jag hittade Nemo!


     


 

Promenerade längs vatten och in i stan bland gränder. Stannade på konditori och åt gigantiska bakverk med ett överflöd av socker. Satt på en pub och träffade en Hasse med en skatteskuld på 18-19 miljoner. Som aldrig tänker återvända till Sverige. Störtskön gubbe!


Vi vaknade i hotellrummet på femte våningen, med utsikt över havet som gav maken darriga knän och med jordens mest obekväma sängar. Njöt av ett morgonkaffe utan vattenaerobics eller skräniga bananer. Sparkade upp två trötta barn och tog oss ner till en frukostbuffé belamrad av pensionärer bland ostskivor och smaklös bacon. Drack kaffe som fick tungan att krulla sig, innan vi checkade ut och tog oss tillbaka till Fanabé.


 


Njöt av sovmornar och mer sol. Åt revbensspjäll på Harleys, en amerikanskinfluerad restaurang liknande Hard Rock. Träffade nya bekantskaper och kräktes över Lollo & Bernie. Såg lillsessan uppträda och drack mer spanskt vin.


 

Började känna oss ganska klara med semestervistelse lagom till hemresan.


Lite solbrunare och mycket utvilade flög vi hem till ett höstligt Sverige.


 


Dränktes av kärlek av pälsingen som saknat oss och nu är vi hemma igen på riktigt igen.


Till klockradio, skolskjuts och matlagning. Till tvätthögar, diskberg och föräldralappar. Till Justin Bieberdans från Lillsessan och tv-spelsnrderi från Tonårstrollet. Till vardagen. Rutinerna.


Borta bra, men hemma bäst.



Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 13 oktober 2011 09:10

Jag vaknar.


Fumlar, snubblar, famlar i mörkret.


Dränerad.


Varenda cell i min kropp skriker efter mer sömn. Ändå låter jag kaffetarmen höras & följer trägolvens iskalla fasad till kaffebryggaren. Låter morgonrutinerna rulla på.


På golvets lilaklädda matta ligger han. Njutningsfull & avslappnad. Lockar till fingrar i päls, besvarar med kurr.


Energidepå ett.


   

Skivar apelsin, kokar gröt & ägg, smörar mackor, tjatar upp med mammamun, diskar upp, ställer undan smör, tjatar, ruskar & tjatar igen. På de trötta två som testar morgonmammans darrande tålamod. Skalar ägg och byter från pyjamas till kläder. Sockrar gröten & tar på strumpor. Ser på klockan och ryter med morgontruten att DET VA VÄL FAN DÅ! KLIV UPP! två påklädda hasbarn gäspar över frukostmacka & apelsinskivor. Tröttmamman gnuggar sina påsbeklädda sömnögon och slevar in gröt som blaskar mjölk på bordsskivan.


Tio minuter senare rullar en kylig bil hemifrån. Möter morgonsolens filt över ängarna, medan ett Tonårstroll och en sessa dividerar om vems tur det är att chefa över bilstereon. Tröttmamman med händerna på ratten, tar över. Slår på radio. Höjer volymen. Slurpar kaffe i en plastmugg med text Bacardi på.


Dräneringen ses öppen. Tömmer mammadepåerna på energi. Gör henne blind för morgonljuset. Lägger fokus på irritationen över bondens val av morgontrafik, som skapar ett radband av morgontrötta chaufförer.


Hinner inte hälsa dottern en fin dag, då hon lagt fokus på kompisen på andra sidan skolgården. Hon med nya snygga skolväskan. Ett halvt hejdå och mamman ser en dotterrygg med dansande hår rusa bort mot skolan.


Radioskvalet, det fel valet byts mot en cdskiva. Kingcrows melodier leder morgonbilen över kringelikrokvägarna. Mot skola nummer två. Mammamunnen gäspar, Tonårstrollet snarkar.


Stannar utanför gymnasieskolans port. Lägger handen på en sovande axel, tillhörande tonåringens kropp. Han sträcker sin långa kropp, med händerna mot innertaket på bilen. Rufsfrisyren täcks med favoritkepsen. Mamman ser på honom och inser.


Att han är energidepå två.


 

Mammamunnen ler. Tar sig tid att låta honom vakna, bläddra fram den rätta låten på mobilen, kolla schemat, berätta när han slutar & vilka ämnen som gäller idag. Mammahanden ses vila på hans axel när hon önskar honom en fin dag. Ser på honom när han lämnar bilen & låter tonårsfötterna ta honom in på skolan.


Rullar vidare. Passerar 30-skyltar och lövbeklädda diken. Möter vit bil, gul bil, blå bil. Ser busshållplatsen, stannar. Låter ena handen greppa plastmuggen och ser solen. Andas med magen.


Energidepå tre.


 

Försöker stänga energidepåerna. Så att den inte flyr. Dräneras. Samtidigt ramlar måstesaker in på att-göra listan. Fylls på. Den mentala stoppskylten sätts upp.


Bara vara.


Energidepå fyra.


 

Loading...

Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 10 oktober 2011 22:32

Ett våffelhjärn, våffelsmet, en stereo och jordens vackraste dotter.


  - Äre klart nu? nu? nu? nu? men, nurå?

 

Till tonerna av höftviftslockande tugummipopp, var det dottern som var kung, eh..drottning över våffelhjärnet. Träning i tålamod kan man kalla det också.


  - Får jag börja äta nu? nu? nu? nu? men nurå?!

 

Vi stekte amerikanska våfflor som var så fluffiga att om de varit en bäddmadrass hade självaste kungen legat blåblodigt. Tackålov var inte våfflorna tillräckligt stora och kungen gjorde något annat blåblodigt i Hufvudstaden, typ stavade.


  

På finaste gratistidningen stektes dom, våfflorna. Våffelhjärnet gigantum 2000, var hjärnet som gjorde grovjobbet. En hel våffla i taget. Liksom, wow på det.

 

Efter 5:e eller 6:e våfflan började dottern lessna och övergick till att stå för underhållningen, genom dans, klapp och sång.


  Mums!

 

När disken skulle tas om hand om, drabbades min dotter av plötslig ben & armvärk. Hon var genast tvungen att inta soffan där hon proklamerade att hon väldigt gärna hade hjälpt till men:


- Jag blev supertrött av dans och våffelsmet, mamma. Jag måste vila lite om jag ska orka äta.


När glassen plockades fram och disken stod diskad, kom hon rusande igen.


- Var inte du väldigt trött?


- Jo, förut ja. Men nu har jag ju vilat och mår bra igen.


Ja, såklart. Att jag inte tänkte på det.


Våfflorna smakade mums och jag tackade dottern för hjälpen.


- Det är väl jag som ska tacka för hjälpen? jag gjorde ju nästan allt!


Min dotter. Den finkänsligt blygsamma i familjen.

Allmänt · Familj · Foto · Ord
Av Jessika Möller - 10 oktober 2011 19:40

Plingelingepling!


Vaknade till larmet och dagen-efter dofterna som låg likt en dimma i vårt hotellrum. Utsläppta på bete, utav en mycket frikostig och snarkande make. Slog av larmet och låg & funderade på hur och när mannen med Skägg kom indråsande, då jag själv varken hört eller märkt någonting på hela natten.


Plötsligt vaknade kaffetarmen till liv och inom loppet av två sekunder var jag halvvägs ut från vårt hotellrum. I dörröppningen dividerade jag snabbt med mig själv över om jag skulle klä på mig först eller ej, men kaffetarmen krävde uppmärksamheten och det fick bli pyjamasklätt och rufsfrisyr vid frukostbordet.


Det var jag och ett par gäspande hotellgäster vid frukosten. Att kalla frukosten dignande är väl att ta i, men det fanns åtminstone yoghurt, flingor, frukt, bröd, pålägg, juice och KAFFE. Eller, mja...brunt kaffedoftande vatten snarare. Falsk marknadsföring kallar jag det.


Pausade frukostintaget och brunvattensörplandet, med att gå och väcka ett gäng dagen-efter gubbar så att även dom skulle få chansen att äta något. Då passade jag även på att klä på mig och kasta en blick i spegeln. Ojdå. Nämen hejsan påsöga!


Efter utfodring och Resorbintag där dagen-efter-feelingen var som starkast, slappade vi ett tag på självmordshotell...eh, Hotell Jörgensen. Jag och maken drack 5-6 koppar brunt kaffevatten, vilket är 2-3 koppar riktigt kaffe enligt vår standard.


Vi stod utanför hotellet i solen för en förmiddagscigg när en pundare kom förbi. Han stannade till vid oss och även om han på grund utav sitt missbruk svamlade en jäkla massa, armarna for till höger & vänster och benen gick i trappor, så var han rolig och jäkligt trevlig. Han berättade att han gillade metal, att han en gång haft tuppkam som jag, att han kom från USA eller Kanada och att det runt hörnet fanns ett ställe som var öppet dygnet runt.

Vi bjöd snubben på en cigg och såg honom sen gå i trappor längs gatan i sina vinterstövlar, sina smutsiga jeans och sin gröna huvjacka. Alla människor han mötte längs vägen vägrade ge honom ens en blick. Sånt gör ont i hjärtat att se. Att en människa slutar ses som en människa, pågrund utav att den personen är i ett missbruk.


Efter ett par timmars slappande tog vi oss ner på stan och till Ströget. Vi kollade in folk och gränder, käkade lite burgare på Burger King och strosade sedan ner till Irish River.


    Lyckan total när stället serverade rödvin!

 

  Mannen med magiska gitarrfingrar läppjar på finöl.

 

  Trumguden med latinoblod gillade också läppjandet på finöl. Arriiba, tjoade han och läppjade.

 

  Gentlemannen med keyboardfingrar ville läppja dubbelt och se så glad han blev när han fick göra det. Han ville nog tjoa Arriiba, men likt den gentlemannen han är fingrade han försiktigt på drinkpinnen och fnittrade vackert. Fast på ett mycket hårdroxigt sätt, såklart.

 

  Älsklingen med skägg ville inte alls läppja på någonting. Utom möjligtvis varmt kaffe. Ja, tills dess att han tog en whiskey. Då fnittrade han och keyboardisten ikapp. Lite tufft sådär.

 

På stället saknades bandets basist med flickvän. De turistade likt två turturduvor på museum och drack varm choklad på mysställen. Inte så himlans lätt att få det hårdroxigt, men gulligt iaf.


Vi mötte upp turturduvorna och promenerade i samlad trupp till the Rock, för helgens första festivaldag av Denmark Rock Festival. Med mig hade jag köpt en flaska rött vin, att ställa i backstage baren. Gulligaste personalen tog hand om den & serverade mig var gång jag gick dit. Hur många svenska barer kan man göra så på?!


  Golvet framför scenen inne på the Rock.

 

Vi var ganska tidiga och passade på att kramas med Lars från Manticora (som anordnade Festivalen) och hans ursöta fru Frederike. Nedanför backstageområdet höll banden på att soundchecka och det var ett evigt spring med instrument till höger & vänster.


  trum,trum,trum och plink,plink,plink i en evighet för att få till det perfekta soundet. Själv stod jag på backstagebalkongen och läppjade på rödvinen. Lite tufft, sådär.

 

 Så blev det kväller och banden började spela. Efter att ha druckit, eh..läppjat lite, eh..en del vin kom jag på att lite foton på band kan vara bra.


Sagt och gjort.


Urban Primate

 

            Helt okej band, som rent tekniskt var rätt hyffsade. Publikantalet var inte så stort och låtarna var väl, sådär.

 

 

Persefone

 

          Lite bättre band teknikmässigt med lite roligare liveframträdande. Helt okej+ får jag väl säga här. Erkänner att jag faktiskt fotdiggade och huvudskakade lite mellan varven.

 

Så tog tanten paus för vindrickande och häng i backstagebar. Vimlade skulle man väl kunna kalla det, även om det mest blev "tjoho, party!". Eller, det där lät ju jäkligt tufft och hårdrock. Tjoho, party lät det absolut inte. Mer åt growl, yeah, fuck och blod. Typ. Slänger in en trippel sexor för att förstärka hårdrockskänslan ytterligare.


Divided Multitude

        Riktigt duktiga musiker och jag tyckte de var ganska bra faktiskt. Något jag tyckte var lite kul, var det faktum att sångaren konstant ställde sig med ryggen mot publik och gjorde dramatiska arm och kropprörelser med kroppen mot trummisen.

 

Typ såhär:

 

Så här:

 

Och såhär:

  Jag räknade inte alla gånger detta dramatiska utspel utfördes. Slutade räkna och se på dom efter 10:e, 11:e gången. Synd på ett bra band, när fokus läggs på fel sak kan jag tycka.

 

Efter ett par (tre? fyra?) glas vin till och makens jägersiffra stigit i ordningen, kände både han och jag att vi var klara med the Rocks för denna kväll. Vi hade varit igång från hotellet sen 11:30 och började känna oss ganska möra och smått vingelfotade.


Tyvärr innebär detta att vi missade Manticoras gig (och foton från detta), men en säng och nattkäk lockade för mycket för att kunna motstås.


Efter resorb, huvudvärkstablett och avsminkning var det fantastiskt skönt att somna bredvid mannen i mitt liv.


Slut på dag två i Köpenhamn.





Allmänt · Foto · Musik · Ord
Av Jessika Möller - 10 oktober 2011 13:24

O, mej ged.


Meningen beskriver ganska väl Måndagskänslan efter en helg i Köpenhamn.


Torsdagen då.


Efter tokstäd, stressdusch och sista minuten-packning, packade vi taxin full med väskor & instrument och drog till Arlanda. Där mötte vi upp en trummis & en keyboardist innan specialbagaget skulle checkas in. I samlad trupp tog vi oss igenom pipmaskiner och vidare till närmaste väntarhak inför flygavgång. Helgens första glas vin intogs och jag slappnade av. Denmark here we come!


  Bilden ej tagen på flygplatsen, men glaset vin såg ungefär ut på detta sätt.

 

Ett par timmar senare slängde vi av oss väskor & instrument på Hotel Jörgensen där vi skulle bo. Detta hotell visade sig vara samma hotell där en självmordsbombare sprängt sig själv av misstag inne i badrummet för ett år sen ungefär. Man kan säga att hans planerade uppdrag gick sådär och jag hoppas verkligen städpersonalen fick OB-tillägg för städandet av det badrummet. Det närmaste sprängningar vi kom denna helg på hotellet var väl risken för trasiga toaletter från dagen-efter trasiga hårdrockare. Huruvida detta skedde, förtäller inte historien.


Nåväl.


Vi lämnade hotellet och promenerade ner på stan och stället the Rock, där helgens Denmark Rock Festival skulle gå av stapeln.


   

Lugnt och försiktigt påbörjades Torsdagskvällen med småsnack och kramkalas mellan make och folk på the Rock. I barerna serverades inte rödvin. Smått putt tog jag in ett glas cola istället, då jag vägrar dricka någonting annat.


Plötsligt såg herrarna i makens band att Jägermeistershots kostade 10 DKKr. Att det drickat som gällde var Jägerbombs.


  Bandmedlemmar pre Jäger.

 

  THE Jäger.

 

    Män efter Jägerhimlen. O, mej ged...

 

Männen var tjo-på-sig-glada, medan jag drack cola och sprang på toaletten. Efter ett gäng timmar av att i nyktert tillstånd se glada män med antingen en Jägerbomb, eller en Jägershot i näven lessnade jag på inpyrda rökrum och skrålande högtalare. Ville hellre byta om till pyjamas på självmordshotellet..eh, Hotel Jörgensen. Att jag dessutom varit vaken sen 05:30, kan ju ha haft något med saken att göra.


Sagt och gjort.


Eftersom skitiga hårdrockare egentligen är fantastiska genlemän med mysfarbrorsgener, fick jag sällskap hem av keyboardisten som också längtade till ett hotellrum.


 

Vi småpratspromenerade oss förbi partyfolket som feströkte utanför restauranger och utehak.


Stannade till på 7-eleven och köpte torr fisljummen pepperonipizza, choklad och iskall cola.


Sade godnatt till en keyboardist och spenderade den sista torsdagstimmen, iklädd pyjamas och bläddrandes mellan hotelltevens ointressanta tv-inslag.


Köpenhamn dag ett avklarad.



Allmänt · Foto · Ord

Presentation


Denna lilla pusselbit har ord som behöver skrivas. Vill du läsa dom, så välkomnar jag dig. Om inte, önskar jag dig en fin dag.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

  • Blogg Topplista

RSS

Besöksstatistik

Tassavtryck här!

Ping


Skapa flashcards