Har precis vinkat av ett Skägg och en Lillsessa och sitter med stresshjärta.

Försöker hitta tillbaka till andningen.

Som den välplanerade moder jag är (HA!), kom jag självklart på att Lillsessan idag skulle till Fjällnora badplats med skolan. Samma sekund som jag väckte hennes blå.

PANIK!

På med vattenkokare, bre en limpmacka snabbare än kungen hinner stava till får, väcka ett Tonårstroll som MÅSTE ta en dusch på morgonen, trollsonen somnar om, leta lappen från skolan om vad ungarna ska ha med sig, tjata upp Lillsessan som också somnat om, tepåse i kopp, i med kokande vatten, spilla på tummen (AJ!), leta lista igen, hitta lista.

• Sittunderlag
• Näverkåsa(?) eller drickmugg
• Vattenflaska
• Mellanmål
• Kläder efter väder

Klockan 17 hoppas vi se er föräldrar komma och grilla med oss.

Say what now?

Hur har jag kunnat missa det? och vad i helvete är en näverkåsa?!

Tjata upp en sessa, "- KLÄ PÅ DIG!", tonåringströttma, "-IN I DUSCHEN!", frukostfixa, just fasen..sittunderlag!

Leta skrubb, leta garage, leta förråd, leta skåp, skåp, skåp och där! segervisst vifta med ett gult sittunderlag i handen. Peta ner sittunderlag i väska. Sittunderlag för stort, väska för liten. Svära tyst för sig själv. Ta en annan väska, samma sak. Vika sittunderlagsjävlarns fan i väska två, ögna på listan. Näverkåsa. Läsa ordet 22 gånger och fortfarande inte riktigt begripa vad det står. Läser bredvid: eller drickmugg. Satsa på ett ord jag förstår och letar drickmugg. Inser att porslinsmugg inte menas. Hittar till slut ett grönt plastglas, i med det. Vattenflaska? rotar i min gymväska, hittar & hivar i den. Mellanmål?

Uppför trappan, in i kylskåp. Ropar åt en sessa att "-Nej, klänning är ej att föredra på utedag. Byt, NU!", apelsinklyftor i plastlåda. Dricka? hittar en oöppnad Snapple i kylen. Tvekar. Min favvojuice ju. Äsch, i med snapple. En vaniljbulle & en sockerkaksskiva läggs i påse, i med allt.

- ÄLSKADE SON! IN I DUSCHEN NU!, andas stötvis. Ett skägg kliver upp. Traskar in i dusch. Son ligger kvar.

VA, men nä!

Skägget säger att han duschar först & skjutsar sessan. Kejrå. Flåsar en smula. Hålla på och ändra sådär!

Tjata i en Lillsessa frukost, irra runt, runt. Kolla lista, kläder efter väder. En blick på sessan: tunna tights och t-shirt. Men, åh!

- Strumpbyxor här! mjukisbyxor! tröja & tjocktröja! så. KLÄ PÅ DIG!

Munhuggas lite med Lillsessa om frukost. För mackan är föör tjock och smöret föör mycket. Muttra och kolla listan. Kläder efter väder. I med mössa och fingervantar. Torka diskbänk, dra av smör från mackan, Skägget nyduschad & klar, jag irrar runt runt. Upp med trött tonåring, munhuggas. Tonåring vill duscha ikväll, jag säger nej. Lillsessan trallar, ritar och...RITAR?!

- Frukosten! ät, snälla!

Ser på klockan, får panik, tjata,tjata,tjata. Lillsessan klär på sig, dragkedja på jackan har fastnat, ber jackan att dö ond bråd död, inser det dumma och ber Skägget om dragkedjehjälp innan jag rusar upp och får ÄNTLIGEN in tonåringen i duschen. Ner igen, ser på klockan, andas stötvis och ber Skägget att åka med sessan innan tanten dör i stresshjärta. Pussar hejdå innan dörren stängs och de åker.

PUH!

Och efter varje jävla gång lovar jag mig själv att förbereda allt dagen innan.

Här kan man skratta ett valfritt skratt. Gärna med bitter underton och med ett stänk elakhet.

Jag börjar bli lite friskare nu.

Febern är som bortblåst och snoret har sakta börjat inse att det inte har något i min skalle å göra. De har lämnat festen och nu är det bara storstädandet kvar.

Eftersom jag inte vill att skiten ska återvända, har jag tagit på mig uppgiften att bränna ut förkylningen. Medicinera bort de sista spåren av halvdruckna groggglas och kräks i badkaret. Inte bokstavligt talat alltså. Fattar ni den konstnärliga ordleken jag kör med?

Anyhow.

Detta offer gör jag inte bara för min egen skull. Vill bespara Skägget en ynklig fru som hasar runt i hemmet. Vill bespara barnen en mamma som inte orkar.

Fint av mig ju. Visst?

Precis.

Så jag tar den för omvärlden.

  Sicken liten läckerbit man är i mössa, fleecetröja och fläckiga jeanstights...

SKÅL!

Tänk er en barnfamilj som är ute och åker bil nånstans.

Solen strålar och de passerar kohagar, träd och lastbilar. De är påväg någonstans. Hem eller bort, whatever.

Så slår de igång en låt & då DEN låten kommer upp, brister alla ut i sång tillsammans. För att alla kan texten, då de har sjungit den så många gånger förr. Mamman och pappan ler när dera ögon möts. Barnen i bak kanske klappar händerna i takt och det är så ljuvligt och familjärt alltihop. När sångraden alla kan bäst kommer, då tas det i från tårna och sjungs hellre än bra. Men härligt är det.

Så brukar vi göra.

Till vilken låt?

Jag sitter en trappa ner.

På övervåningen spelar stereon och jag hör Lillsessan liderligt sjunga om hjärta, smärta och om liv som kan vara svårt. Där hörs fotstegen som berättar att det dansas. Antagligen framför spegeln, med dramatiska utspel av armar. Sånt hon har sett att dom gör på teve.

 - Jag har det bra idaaaag!, sjunger hon och trampet av dansstegen får pälsingen att fly ner till mig. Bäst att rusa.

Däruppe hörs också Tonårstrollet skratta.

Antagligen sitter han som vanligt med hörlurar på, inkopplade i hans laptop och ser på Anime eller något kul på youtube. Skrattet låter innerligt innifrån hans tonårsbubbla. Han har det nog ganska bra idag, han med.

Surret från teven däruppe, berättar att mannen med skägg ser på något program. Antagligen Discovery med överlevare eller tekniska tråkprogram jag aldrig lär mig att gilla.

Har jag någonsin levt utan denna familj?

Blotta tanken känns fel. Som om jag klivit utanför dörren spritt språngande naken i bästa Kejsaren utan kläder-manér. Den där familjen som så tydligt är likt en andra hud för mig. Syret i mina lungor. Kläder som passar.

Som om det alltid var menat att vi skulle vara en familj. Redan långt innan vi ens visste att vi ville bli det.

Rätt mäktigt att tänka så, tänker jag och sörplar på kaffet som numer bjuder på fisljummet blask. Med rynkad näsa häller jag ut det forna gokaffet i slasken, som bildar en ljusbrun pöl.

Vill inte längre sitta en trappa ner, ensam.

Vi hör ju ihop. Tillsammans.

- Mjauuuuuuuu....

En nattvandrande pälsing stod utanför dörren och jamade som om han varit utan mat i flera dagar.

Ytterdörren öppnades och förförelsedansen kring mina ben kunde påbörjas.

- Meh...kan du sluta gå precis framför fötterna på mig?

- *kurr, kurr*

  - Seså, mata mig!

  - Åhåhåhå....myyyys..you loooove me!

  - Mmm...maaaat...*kurr kurr* maaat.....

  - Meh, knäppa katt! gå då!

- Du älskar mig....

  - Men, det var väl själva!

- *kurr, kurr* maaaaaaaat......

  - Du kan dra nu...*tugg, tugg*

  - Me is king. Is my castle. You love me.

Frustrationen ikväll.

Jag, med snörvlande snok, värkande leder, feber och självklart mensen likt strössel på glassen.

Dottern, inställd på vägra sova stadiet.

Det var kvällsfika och lite film. Men kvällsfikat var slut innan filmen och tydligen var hon gruvligt utsvulten. Mer kvällsfika.

Sen skulle det bara läsas lite bok, bara spelas lite DS, bara säga en sak till brorsan och bara gå på toa fyra gånger.

Efter fjärde toabesöket sade jag ifrån. På skarpen.

Lusten, orken och tålamodet hade runnit ut med det 746:e snorlasset jag snöt ut.

När jag stod i badrummet och vek dagens fjärde maskin tvätt, ropades det på mamma. Jag besvarade med "tyst och sov!", måttligt road av hur mycket egentiden nu krympt.

Så låste jag toadörren. Stod i badrummet och vek tvätt för att få en gnutta egentid, även om den tiden innebar strumpsortering. (sicken egolyx!) sorterade strumporna låångsamt i hopp om att sessan snart skulle somna.

Efter en stund hördes en svag knackning.

Suckande ropade jag "MEN VAD ÄRE NU DÅ?!"

Inget svar.

Strumporna hivades argt ner i trådkorgen och trött klampade fötterna mot toadörren. Beredd att utbrista ett "MEN DET VAR VÄL SJÄLVA F...",

möttes jag istället av en rödgråten och skakande liten 10-åring.

- Jag är rädd, mamma...jag hörde något nerifrån...tänk om det är tjuvar mamma? tänk om...det brinner?"

Då föll hjärtat i bitar. Min älskade lilla tjej. Hade hon legat där i sängen och ropat på mig, medan jag bemött detta med låst toadörr och arga ord? hur kunde jag?

Ner på knä föll jag. Lät hennes lilla kropp bli omfamnad, medans min axel blöttes ner av hennes tårar.

Jag hörde mig själv säga "inte behöver du vara rädd. Det kommer inte att komma några tjuvar..det kommer inte att brinna..."

- Hur vet du det?

Så insåg jag. Hur fasen kan jag lova henne att det inte kommer att hända något. Hon som redan är så smärtsamt medveten om att det visst kan ske.

Så jag tog hennes hand. Vi tog den knarriga trappan ner i hallen. Öppnade ytterdörren och tittade ute. Öppnade dörren till förrådet, till garaget, toaletten och skrubben under trappan. Tillsammans dubbelkollade vi garaget så att ingen tjuv gömde sig. Så att ingen eld eller rök låg och pyrde. Sedan gick vi tillbaka upp. Jag bäddade ner henne i sängen, lade mig bredvid med armarna om henne och bara fanns där.

Till slut somnade hon tryggt.

Älskade unge.

Om jag kunde skulle jag ta bort det jobbiga du har varit med om. Om jag kunde, skulle jag lova att det aldrig händer något jobbigt & smärtsamt igen. Om jag kunde, skulle jag göra branden ogjord.

Men det kan jag inte.

Frustrationen ikväll, så jävla stor.

Detta är verkligen något jag skulle vilja göra.

Tänk vilken lyx att få hem ett färdigt frukostpaket att prova!

Man kan välja mellan olika paket, men personligen skulle jag helst prova helgpaketet.

Vilket skulle du välja?

Om du liksom jag vill ta chansen att bli testpilot, så skynda dig in till Smartson och bli medlem!

Länk till testpilot för frukostpaketet hittar ni här!

Sista anmälningsdatum för detta, den 16:e Sptember!

Lillsessan & pyssla är bästa kompisar.

Hemma hos oss syns spåren av deras framfart lite här och var.

Här kommer ett axplock:

Sen hittade jag detta upptejpat på en dörr.

Eh, alltså.

Vet inte riktigt vad jag ska säga...

Måste vara tungt att bära på.

Eller nåt...