Är hemkommen från en Close-Up kryssning, av sällan skådat slag.

I glaset jag höll i handen, fanns ett överflöd av Fireball & Sprite. Av någon konstig anledning aldrig riktigt tomt.

  Mmm...kanelwhiskey och sprite. Halsbränna? JA! värt det? JAPP!

Tror bestämt att de närmast kommande 14 dagarna kommer att bjuda på rapar med kaneldoft. Kan lätt bli så när intaget blivit en del.

Mannen med Skägg hamrade på trummorna i F.K.U och de gjorde ett lysande arbete hela gänget. Stolt stod jag nästan längst fram med fyra magra fingrar i luften.

När klockan ramlade på framåt 01, sparkade jag ut partyfolket ur hytten. Tanten längtade mer efter pyjamas och sova, än barhäng och metal.

Vid 10-tiden klev jag och Skägget upp, tog ett par koppar kaffe och inväntade att-bli-människa stadiet skulle infinna sig. Ganska snart såg jag mig själv gå till baren och beställa. Vad? Fireball & Sprite igen, minsann. Kittlade dödsskönt i kistan.

Såg bandet Skitarg och Vader, båda svinbra och proffsiga.

Skitarg med sina clownplyten och ponytail rev även av guldlåten "bryta nacken av din häst", som fick publiken att haka på. De är skönt galna=)

Måste ändå säga att jag blev mest imponerad av Vader. Killarna är sjukt proffsiga och ljudet var klockrent. De har 200 gigs per år, vilket ger en ganska klar bild om hur samspelta de är.

Sprang bort till cafét för att införskaffa mig en macka, då mat i magen är en bra idé. Där fann jag ett något intressant erbjudande...

Något billigt och smaklöst erbjudande, men kanske var det någon som nappade?

En smörgås senare, toppades systemet med ytterligare ett par Fireball och sedan kaffe innan vi plötsligt var framme och det var dags att åka hem. Det lastades instrument och merch, rattades mot Uppsala och innan vi visste ordet av var vi framme.

Möttes av en Lillsessa som bjöd på chokladbollskaka och underhållning i form utav dans.

Nu har kroppen fått på sig en Onepiece, magen lite mat och armarna har fått kramat ett tonårstroll och en sessa.

På båten var tanten 20 igen. Nu känner jag mig plötsligt närmare 50.

Tänk, så det kan bli.

Idag har jag gjort något jag aldrig har gjort förut och som jag aldrig skulle kunnat tänkas göra. Trodde jag.

Jag har suttit nakenmodell hos en konstnär.

Sjukt nervös var jag inför det. Målade upp ett hundratals olika tänkbara scenarion i huvudet.

Jag släpper jordens äggfis och studions väggar kläs av min avföringsdoft, var ett scenario. Att konstnären ifråga ser mig och viker sig på golvet av skratt, var en annan. En tredje, att konstnären skulle attackera mig, stycka mig i små förpackningar & sälja mig till högstbjudande på Vaksala torg.

Kärleken i skägg fick skjutsa mig dit. Han ser ut lite som en Hell Angels medlem och hade isåfall adressen om ifall att jag skulle styckas upp. Ja, så han hade kunnat rädda mig alltså.

Iallafall.

Jag kom dit och mötte jordens varmaste människa, som bjöd mig och maken på kaffe och mackor. Vi pratade en stund innan maken drog iväg och vi skulle börja jobba.

Jag hade hela tiden full kontroll och hade inte behövt ta av mig ett endaste plagg om jag inte hade velat. Fick full frihet att säga ifrån, pausa och sitta i de poser som kändes bekvämast för mig.

Det var naket och avskalat. Fanns inte ett döljande plagg att gömma sig bakom. Inga murar att gömma sig bakom för att slippa visa sitt sanna jag. Bara ett "här är jag. Hej."

I två timmar jobbade vi och jag var hela tiden helt avslappnad till tonerna av klassisk 1600-talsmusik. Konstnären skissade av mig för att sedan ha material att jobba utifrån och när vi var klara, fick jag tre singerade skisser att ta med hem.

När jag stod där och tittade på skisserna utav min nakna kropp fick jag känslan av revansch. Känslan av att jag med dessa tog tillbaka min kropp.

Min sneda rygg som jag så länge skämts för och som under skoltiden var något jag mobbades för. Jag återtog den. Tog den till mig och älskar den.

Jag har lite för benig kropp, spinkiga armar, lite småvalkar och ett ärr efter kejsarsnitt. Jag har en sned rygg och platta fötter. Jag älskar varje liten del utav mig. För det är det som är jag och ingen annan.

Hej kropp, välkommen tillbaka!

Det är grav mättma som sker här hemma just nu.

Köttsoppa, vitlöksbröd, våfflor, grädde och sylt kan göra det mot systemet.

Ja.

Ni hörde rätt.

Vi åt soppa och våfflor på en MÅNDAG.

Svensson vänder sig i graven. Hur kunde dom?!

Det händer liksom inte så mycket här i skogen. Då får man äventyra till det lite så gott man kan.

Det var dessutom burksoppa, färdigt vitlöksbröd och våffelmix. Graden av äventyrligheter kommer att darra i grantopparna i flera dagar efter detta.

Men jag vispade faktiskt grädden själv. Eller..ja, med elvisp. Fast det stänkte!

Mjo. Iallafall.

Mättman var det ja.

Total.

Tänk att något så ytligt och oerhört fånigt som att ha fått tag på en 15 kronors blus, kan få en tant att känna glädje?

Det som skulle göra lyckan ännu större, vore att få tag på en pennkjol med hög midja och ett korsettskärp.

Sen skulle jag kunna stappla omkring här hemma och känna mig kokett med skolfrökenfeeling. Tror liksom inte att maken skulle klaga då iallafall...

Men ja. Glad alltså. Hurra!

Söndag alltså.

Har utfört ett VM i plock här hemma.

Lillsessans alla små pyssel bestående av modellerabollar i en trälåda (- dom är marsvin, mamma! lådan är deras hem!), toarullar och pennor, pärlor (vart kommer de ifrån?! jag har ju slängt ett ton redan!), sångtexter om kärlek och halvritade teckningar.

Tonårstrollet med kompis har kastats ut och tvingats iväg på långpromenad, då tonåringar framför datorer har en benägenhet att få hemmet att stinka gymnastiksal och hormoner. De må vara hur charmiga och söta som helst, men jäklar vad de kan lukta illa.

Inväntar kärleken med skägg som efter att ha lekt rockstjärna en smula, mellanlandar hemma en sväng innan han drar till Stockholm för att läckra sig lite till. Förväntar mig åtminstone lite grovhångel innan jag släpper iväg honom igen.

Har dessutom gått och blivit med gymkort.

När jag rusade in på City Gross för inhandling utav äpplen och mandariner till Lillsessans kommande fruktstunder på skolan, såg jag att Womens Wellness hade öppnat nytt i samma lokal som affären. De hade dessutom premiär dagen till ära med medlemserbjudande och rundvisning. Detta är ett gym för endast tjejer, något jag personligen gillar. Slippa spännisar och åmande brudar som inte kan tänka sig att svettas osminkad.

Så, September visar sig bli månaden då tanten börjar träna. Kanske kan jag äntligen få bukt med vikten, gå upp ett par kilo och få behålla dom också. Jag hoppas verkligen det.

Vi får väl se hur det går med motivationen om ett par veckor. Den tiden då man får plötslig ledvärk, plötslig sömnbrist och man letar ursäkter till att inte "kunna" träna. Men ska inte ta ut något i förskott. Träna, tjo!

September är liksom en bra månad överhuvud taget. Skriver manus inför en tävling, skickat in ansökan för utbildning i vår och nu, gymkort. 

  Med framtidsplaner och drömmar, växer oxå inspiration & motivation

Tja, det var lite från min Söndag. Häpnadsväckande intressant, va?

Hur är er Söndag?

Sucken.

Den där, ni vet.

Den som dyker upp efter en dag som känns sjumila lång. Dränerad på livskraft nästintill.

Här, efter storstäd. Letade mig in i varje vinkel och vrå. Dammtorkade ställen där solen aldrig skiner. Sedan säga farväl till mannen med Skägg som åkt iväg för att leka rockstjärna en smula. Ratta en bil in till stan och hämta ett Tonårstroll som mumlar till svar. Meddela om att jag inte dyker upp på det där dopet i helgen. Ångesten i det. Hem, rulla tacoköttbullar och vispa specialmos. Göra sig till och ändå få äta själv, då Tonårstrollet kastat i sig och återgått till dator. Vika bort ett berg tvätt och diska upp efter maten. Ratta bil för att hämta en Lillsessa på poolparty. Stanna en timme extra för att Lillsessa vägrar och sedan bli utskälld för att kvällsfikemyset utgått pågrund utav kompislek. Hem och tjata sig blå, möta argtramp från liten tröttfis som inte alls är trött utan bara mamman som inte fattar nånting. Samskramas igen i en tvätthög som istället för berg förvandlats till gupp. Pussa godnatt på lilltjejen med lektrassligt hår, tjata ett Tonårstroll till att göra kvällsfika. Kliva utanför dörren på snabbpromenad. Gråta en skvätt och känna sig själtrasig och höstbluesig. Ta ett kort och andas med magen. Le igen.

Det är DEN sucken jag talar om.

Så kom då dagen ett frö satte sig och du ska nu bli mamma.

Den där skräckblandade förtjusningen när det sker för första gången. Vissa får kämpa länge, medan andra tycks bli gravida såfort maken skakat kalsongerna.

Det är då det sker.

Alla goda råd om hur man "ska" göra. Alla förlossningshistorier där den ena är mer hemsk än den andra.

- Ja, jag låg i värkarbete i 746 timmar. Sprack hela vägen. Kunde inte skita ordentligt på 3 år.

Det vill man höra när man tassande smyger in i livet som mamma. Inte ett dugg skrämmande att lyssna på. Eller också är det dom som rapar lite lätt och "nämen titta där, är du född nu Frans?" Som gärna tävlar i att föda så naturligt som möjligt.

- Ja, jag ska föda mitt barn i en hydda på en alptopp i Jukkasjärvi. Medan de nakna födslodansarna hälsar mitt barn kommen utanför. Jag ska inte skrika, utan sjunga fram mitt barn medan min man baddar pannan med uppkokad järvlever som doppats i choklad.

Så sitter man där hos barnmorskan som berättar om än den ena smärtstillande metoden efter den andra, medan du själv funderar på hur fan ni ska få upp barnvagnen till alptoppen.

Barnet föds och du kliver in i livet som mamma.

Nu tillkommer istället råden om amning, barnvagnsinköp och om huruvida ditt barn ska sova på mage eller rygg.

- Jag ammade i 3 1/2 år. Hade så mycket mjölk att jag hade kunnat utfodra en halv Afrikansk by minsann!

Och du sitter där. Ammar och ammar och barnet slutar inte att gråta. Du vänder dig till barnmorskan och kollar om inte ersättning skulle vara bra att prova.

- Fortsätt amma! masseeera bröstet så ska du se. Amma, amma, amma!

Och så sitter du där mitt i natten. Försöker och försöker. Ammar och ammar. Masserar tills du känner dig som en ynklig liten skit som inte kan ge ditt barn tillräckligt med bröstmjölk.

Du äter hellre nudlar i tre månader än att inte äga multikultibarnvagnen 2000. För att en sån "ska " du ha. En sån har ju alla.

Spelar ju liksom ingen roll att barnet ligger lika bekvämt i en barnvagn för 200 spänn på loppis. Att barnet bryr sig mer om att äta, bajsa & sova.

Och ditt barn vägrar somna på rygg och med dåligt samvete ser du hur barnet tryggt somnar på mage, medan du läst dig sjuk om plötslig spädbarnsdöd och sover själv helst inte alls.

STOPP!

Vart är du i hela processen? vad vill du? vad vill ditt barn?

Ta all information med en nypa salt och lyssna bara på en person: dig själv.

Om du kräver ryggbedövning och lustgas, ta det. Om du vill föda naturligt i naturen, gör det. Om ditt barn kräver mer än bröstmjölk för att bli mätt, ge det.

Varje födsel är lika unik, som varje människa är.

Det är din kropp, ditt barn och ert liv.

Välkommen!