Har ni sett att man nu kan köpa smaksatt grädde?

Smakerna finns i choklad & jordgubb.

Nu när hösten är här & vinden viner kring husknuten, gillar jag att avsluta en lång dag med varm choklad och tända ljus.

Nu när det finns smaksatt grädde i kyldisken, planerar jag att köpa grädden med jordgubbssmak, koka upp chokladen & sedan servera den med vispad jordgubsgrädde och några minimarsmallows på toppen.

Ett enkelt sätt att göra vardagen till en lyxdag!

Hur skulle du använda smaksatt grädde?

Du vet väl att du kan lyxa till vardagen genom att ansöka till testpilot för Arlas frukostpaket? Kika här!

Detta är verkligen något jag skulle vilja göra.

Tänk vilken lyx att få hem ett färdigt frukostpaket att prova!

Man kan välja mellan olika paket, men personligen skulle jag helst prova helgpaketet.

Vilket skulle du välja?

Om du liksom jag vill ta chansen att bli testpilot, så skynda dig in till Smartson och bli medlem!

Länk till testpilot för frukostpaketet hittar ni här!

Sista anmälningsdatum för detta, den 16:e Sptember!

Lillsessan & pyssla är bästa kompisar.

Hemma hos oss syns spåren av deras framfart lite här och var.

Här kommer ett axplock:

Sen hittade jag detta upptejpat på en dörr.

Eh, alltså.

Vet inte riktigt vad jag ska säga...

Måste vara tungt att bära på.

Eller nåt... 

Jag läser om barnporrhärvan i Falun och nackhåret reser sig på mig.

Alla dessa oskyldiga barn med spring i ben och lek i blick, behandlade som avskrapad lera under skon.

Den 43-åriga mannen hade 1181 bilder och 40 filmer i sin bostad, men denna man anser själv att brottet inte ska anses som grovt. I härvan finns även ett 20-tal kvinnor som uppmuntrat mannen via chat.

Hur jag än vrider och vänder på det, kan jag inte förstå. Hur är en människa funtad som ser barn på ett sexuellt sätt? som utnyttjar deras oskyldighet och trasar sönder något så fantastiskt?

Jag är en människa som hellre väljer kärlek än våld. Som hellre vänder andra kinden till, än slåss tillbaka. Som talar om att våld föder våld och att kärlek är svaret.

Men när jag läser om barn vars hela värld raseras på grund utav sjuka vuxna, så vaknar punkaren i mig. Den vill snöra på sig kängorna och sparka tills sista blodsdroppen. Den vill låta dessa vuxna lida långsamt tills sista andetaget.

Det gör mig förbannad.

Förbannad över att det finns såpass sjuka människor och förbannad för att dessa sjuka människor får mig att vilja åsamka dom jordens alla smärtor.

Fan ta er!

Idag ställs denna man & dessa kvinnor inför Falu tingsrätt. Straffet borde vara likställt med alla dom års olycka dom har åsamkat alla dessa barn. Minst.

Men istället för att låta hatet skölja över dessa sjuka människor, väljer jag att rikta kärlek och hopp till alla de barn som utsatts och utsätts än idag. Ni är inte ensamma!

<3

(fotograf: Wallerstedt)

Läs mer om barnpornografimålet i:

SvD,Aftonbladet,Expressen

Om gårdagen var en dag då vi mentalt snubblade med uppskrapade knän, är idag dagen då vi borstar bort gruset och fortsätter gå.

Jag tog beslutet att hålla min dotter hemma.

Efter att hon sovit ut och ätit en bra frukost, har vi suttit med matteboken och jobbat oss igenom sida efter sida. Efter fyra sidor blev det en high five och en strutglasspaus.

Målet innan kvällen är sju sidor. Då är hon ifatt de barn som är "bäst i klassen".

Men vi har inte bara jobbat. Vi har pratat också. En hel del. Om vad man ska göra när man sitter där i skolan och det känns som om man vore den sämsta eleven i hela klassen. När man bara vill ge upp, för att allt känns så obeskrivligt hopplöst. När man inte är lika bra, eller helst bättre. Och varför man faktiskt inte måste vara det. Vi har pratat om vad som är viktigt. Vad som gör henne lycklig.

Vi tar oss igenom detta, som vi har gjort med allt annat. Tillsammans. 

För det är inte snubblandet i sig som är viktigt.

Det är vad man gör efter att ha snubblat, som är det viktiga.

Lillsessan sover och hennes blonda hår bildar en gloria på huvudkudden.

Hennes blå ögon ses slutna och om någon skulle komma in i rummet nu, skulle den aldrig kunna gissa sig till att dom somnade rödgråtna.

Tårarna och orden från hennes mun tidigare, har frätt sönder mitt hjärta totalt.

Jag hade aldrig kunnat ana att hennes prestationsångest vad gäller skolarbetet, var så stor och det gör mig så ledsen och arg att denna lilla tioåring redan bär på detta.

Vid tio års ålder vill min dotter inte åka till skolan för att hon inte jobbar lika snabbt som sina skolkamrater. Ur hennes fantastiska lilla mun kommer ord som säger att hon är värdelös och inte klarar någonting. Orden skär likt vassa pilar i mitt mammahjärta. Tränger sig in och trasar allt det vackra jag alltid trott att hon sett hos sig själv. Som jag tyckt att jag hade fått henne att se.

Och jag håller om hennes gråtande kropp. Förklarar att man inte måste vara bäst. Att man duger ändå och att det räcker att vara Lillsessan.

Men orden vill inte leta sig in och landa hos henne. Hulkande ber hon mig att få vara hemma och jobba ifatt. Att om hon bara kommer ifatt, blir minst lika bra, fast helst bättre, DÅ! - Då mamma, kommer det att bli bra igen.

Kommer det?

Jag vill inte se mina barn ha högsta betyg i allting. Jag behöver inte barn som tjänar mest pengar och arbetar med högavlönade jobb. Som lyckas i allting. För allt det är totalt oviktigt om dom inte är lyckliga.

Vad spelar det för roll med mvg i betygspappret om det sker på bekostnad av sig själv? om det innebär att man går med trasig själ och konstant känner sig oduglig vid minsta motgång?

Varför kan det inte få vara tillräckligt att göra sitt bästa och ändå känna att man är bra?

Jag kryper ner i sängen och lägger armarna om henne. Låter näsan leta sig in i hennes gloria av hår, med doft av kamomill. Känner henne flytta sig närmare mig och mitt hjärta pulserar av kärlek så stark att det nästan tycks brista.

- Om du bara såg dig själv genom mina ögon, så skulle du förstå hur bra du är, viskar jag tyst ut i natten och känner tårarna bränna mig trött.

En mamma och en dotter sover med armarna om varann. Om någon skulle komma in i rummet nu, skulle den aldrig ana att deras blå ögon somnat rödgråtna.

Är hemkommen från en Close-Up kryssning, av sällan skådat slag.

I glaset jag höll i handen, fanns ett överflöd av Fireball & Sprite. Av någon konstig anledning aldrig riktigt tomt.

  Mmm...kanelwhiskey och sprite. Halsbränna? JA! värt det? JAPP!

Tror bestämt att de närmast kommande 14 dagarna kommer att bjuda på rapar med kaneldoft. Kan lätt bli så när intaget blivit en del.

Mannen med Skägg hamrade på trummorna i F.K.U och de gjorde ett lysande arbete hela gänget. Stolt stod jag nästan längst fram med fyra magra fingrar i luften.

När klockan ramlade på framåt 01, sparkade jag ut partyfolket ur hytten. Tanten längtade mer efter pyjamas och sova, än barhäng och metal.

Vid 10-tiden klev jag och Skägget upp, tog ett par koppar kaffe och inväntade att-bli-människa stadiet skulle infinna sig. Ganska snart såg jag mig själv gå till baren och beställa. Vad? Fireball & Sprite igen, minsann. Kittlade dödsskönt i kistan.

Såg bandet Skitarg och Vader, båda svinbra och proffsiga.

Skitarg med sina clownplyten och ponytail rev även av guldlåten "bryta nacken av din häst", som fick publiken att haka på. De är skönt galna=)

Måste ändå säga att jag blev mest imponerad av Vader. Killarna är sjukt proffsiga och ljudet var klockrent. De har 200 gigs per år, vilket ger en ganska klar bild om hur samspelta de är.

Sprang bort till cafét för att införskaffa mig en macka, då mat i magen är en bra idé. Där fann jag ett något intressant erbjudande...

Något billigt och smaklöst erbjudande, men kanske var det någon som nappade?

En smörgås senare, toppades systemet med ytterligare ett par Fireball och sedan kaffe innan vi plötsligt var framme och det var dags att åka hem. Det lastades instrument och merch, rattades mot Uppsala och innan vi visste ordet av var vi framme.

Möttes av en Lillsessa som bjöd på chokladbollskaka och underhållning i form utav dans.

Nu har kroppen fått på sig en Onepiece, magen lite mat och armarna har fått kramat ett tonårstroll och en sessa.

På båten var tanten 20 igen. Nu känner jag mig plötsligt närmare 50.

Tänk, så det kan bli.