Frustrerat bryter du osämjan mellan dina barn för tusende gången i ordningen.

Less tjatar du om att de ska sänka volymen på teven, ifrågasätter dotterns val att spela Justin Bieber på högsta volym för tusende gången eller biter dig frustrerat i läppen om att nån jävla gång få ha lite lugn och ro hemma.

Eller också ser du på detta klipp och inser värdet i allt ljud.

Your choice.

Gårdagkvällen.

Uppsalas hårdrocksklubb KROM. Vänner i överflöd. Vin som smakade mums. Musik som får själen att jubla. En ganska bra sammanfattning, om ni frågar mig.

Pressade ner plattfötterna i ett par highheels och smetade färgpalett på ögonlocken. Typ såhär.

  Skor & väst, Shock. Top,Novaqueen och byxorna ett par donerade som Lillsessan inte vuxit i än. 

Stod längst fram när Detained lirade. De stod som förband till Corroded som headlineade denna afton.

Så jäkla stolt att kunna säga - Det är min svägerska som sjunger där! känner henne! min själasyster som tar tonerna!

  Min vackra själasyster. Vacker innifrån & ut. Med en röst som sparkar stjärt på de flesta.

  Ni är så jävla bra. Ni kan gå hur långt som helst. Men det vet ni redan. All lycka!

  Hjärtat med skägg har vikarierat bakom trummorna. Ikväll lämnades trumpinnarna över till bandets nye trumgud, Thomas Olsson. All lycka!

Har du inte hört Detained, ber jag dig att klicka här. Skruva upp volymen och njut!

Kvällens bästa måste nog ändå vara timmarna inne på damtoaletten med brudarna. Att få kärlek över bloggen jag skriver, gjorde verkligen min kväll. Att få höra att orden jag plitar ner är läsvärda. Att någon gillar det jag skriver. Tack!

När sen stället stängde & folket drog vidare till Bullit och efterfester, valde jag och mannen med Skägg att hellre åka hem. Ett val jag är mycket tacksam över idag. Bytet från höga klackar till raggsockor & pyjamasbyxa var en himmel och ett paradis för denna tant.

Idag såg jag i spegeln att gårdagens partypingla bytts ut mot en påsögd tant i knullfrisyr och pyjamas. Med lite pannknack och en gång som för tankarna till en stjärtpåsatt kärring med snea höfter.

Ett tecken på en mycket lyckad kväll!

Jag sitter en bit ifrån.

Ser henne kasta med håret. Ta steg, steg, hopp och sjunga till musiken som spelas upp på Youtube. Totalt inne i sin egna värld.

Hjärtat knyter sig.

Det var ju liksom igår hon tultade runt i blöja och stoppade allt i munnen. Det var igår som jag, mamman låg på alla svaren. Då mitt ord var lag. Sanningen.

- Na na na, Judas...mhm, Judas..., steg, steg, hopp, hopp. Handklapp, snurr.

Plötsligt blev hon tio år. Med en brinnande vilja och ögonrullning, när mamman ger svaren som är fel. Förlängd skarvsladd kallad navelsträng. Hon förlänger medan jag mentalt, krampaktigt tycker att det räcker med sladd nu. Hinner liksom inte med här.

Håret fixas och släpps ut. Låtbyte, nya steg. Som livet.

Som förälder är det bara att hålla i skarvsladden och hoppas att den inte lossnar från vägguttaget i förtid. Att man får chansen att andas med magen en smula, innan hon flyttar hemifrån. Blir vuxen.

För i skallen känner jag mig inte som en blivande 38-åring. Snarare som kanske 25. Men det sade pang någonstans vid amningen. Jag blinkade till och sitter och ser en dotter på 10 som tar danssteg framför en dator.

Vad händer om jag blinkar igen?

Samtidigt spelar det ingen roll hur gammal hon blir. Jag kommer föralltid att fascineras av hennes tio tår och mjuka fotvalv. Oavsett om hon är 1 år, 10 eller 38.

Så jag håller ett krampaktigt grepp om det. Likt en livlina fokuserar jag blicken på fötterna. Då får hon växa och trotsa hur mycket hon vill.

Och jag andas med magen.