Å mej ged.

Hur mycket snor kan det egentligen produceras i denna nätta kropp?

Som om jordens alla snorbusar beslutat sig för att partaj i min hjärna. Lägg därtill sexigheten man får av sjuklotillståndet.

Sexy tajm!

Jag läser bloggar där folk som är sjuka lägger in bilder med påståendet att de ser sjuka ut, samtidigt som dom lite läckert poserar i en säng och ser sådär spyfärdigt snygga ut. Amen eller hur att de är sjuka!

På sin höjd att de hittade en snorbuse på toapappret när de snöt sig 1997.

Såhär ser någon som är sjuk på riktigt ut!

Bered er.

  - Vädda lide, mådde ta dässpdäyed födt

  - Mmm, säxi tajm med fjårtis looken.

Vi snackar ögon som tycks ha krympt och all vätska i läpparna är lika fuktiga som Saharaöknen. Svettas, frysa, svettas, frysa som leder till att doften jag bär påminner lite grann av ensam gammal man i otvättade kläder.

  The frisyr. Lite avante garde, som för tankarna till knullrufs. Fast, ändå inte. För mycket knulla blir det liksom inte när lederna är 817 år gamla, snoken piper och könet blöder. Oj, var jag lite för bokstavlig nu?

Skiter väl jag i. Det är liksom jag som är sjuk här.

  Lunchen.

Jamen vaddå, onyttigt? Är jag otydlig här?

DET. ÄR. JAG. SOM. ÄR. SJUK!

Sen tycker inte jag att man ska spåna in på petitesser. Mat = bra. Förresten så tränade jag faktiskt i Måndags.

  Förstår liksom inte varför maken inte kastar sig över mig, när jag ligger här i sängen och läckrar, eh..läcker. (HA!)

Nåväl.

Jag är sjuk. Fortfarande.

Blä...

- Mjauuuuuuuu....

En nattvandrande pälsing stod utanför dörren och jamade som om han varit utan mat i flera dagar.

Ytterdörren öppnades och förförelsedansen kring mina ben kunde påbörjas.

- Meh...kan du sluta gå precis framför fötterna på mig?

- *kurr, kurr*

  - Seså, mata mig!

  - Åhåhåhå....myyyys..you loooove me!

  - Mmm...maaaat...*kurr kurr* maaat.....

  - Meh, knäppa katt! gå då!

- Du älskar mig....

  - Men, det var väl själva!

- *kurr, kurr* maaaaaaaat......

  - Du kan dra nu...*tugg, tugg*

  - Me is king. Is my castle. You love me.

Frustrationen ikväll.

Jag, med snörvlande snok, värkande leder, feber och självklart mensen likt strössel på glassen.

Dottern, inställd på vägra sova stadiet.

Det var kvällsfika och lite film. Men kvällsfikat var slut innan filmen och tydligen var hon gruvligt utsvulten. Mer kvällsfika.

Sen skulle det bara läsas lite bok, bara spelas lite DS, bara säga en sak till brorsan och bara gå på toa fyra gånger.

Efter fjärde toabesöket sade jag ifrån. På skarpen.

Lusten, orken och tålamodet hade runnit ut med det 746:e snorlasset jag snöt ut.

När jag stod i badrummet och vek dagens fjärde maskin tvätt, ropades det på mamma. Jag besvarade med "tyst och sov!", måttligt road av hur mycket egentiden nu krympt.

Så låste jag toadörren. Stod i badrummet och vek tvätt för att få en gnutta egentid, även om den tiden innebar strumpsortering. (sicken egolyx!) sorterade strumporna låångsamt i hopp om att sessan snart skulle somna.

Efter en stund hördes en svag knackning.

Suckande ropade jag "MEN VAD ÄRE NU DÅ?!"

Inget svar.

Strumporna hivades argt ner i trådkorgen och trött klampade fötterna mot toadörren. Beredd att utbrista ett "MEN DET VAR VÄL SJÄLVA F...",

möttes jag istället av en rödgråten och skakande liten 10-åring.

- Jag är rädd, mamma...jag hörde något nerifrån...tänk om det är tjuvar mamma? tänk om...det brinner?"

Då föll hjärtat i bitar. Min älskade lilla tjej. Hade hon legat där i sängen och ropat på mig, medan jag bemött detta med låst toadörr och arga ord? hur kunde jag?

Ner på knä föll jag. Lät hennes lilla kropp bli omfamnad, medans min axel blöttes ner av hennes tårar.

Jag hörde mig själv säga "inte behöver du vara rädd. Det kommer inte att komma några tjuvar..det kommer inte att brinna..."

- Hur vet du det?

Så insåg jag. Hur fasen kan jag lova henne att det inte kommer att hända något. Hon som redan är så smärtsamt medveten om att det visst kan ske.

Så jag tog hennes hand. Vi tog den knarriga trappan ner i hallen. Öppnade ytterdörren och tittade ute. Öppnade dörren till förrådet, till garaget, toaletten och skrubben under trappan. Tillsammans dubbelkollade vi garaget så att ingen tjuv gömde sig. Så att ingen eld eller rök låg och pyrde. Sedan gick vi tillbaka upp. Jag bäddade ner henne i sängen, lade mig bredvid med armarna om henne och bara fanns där.

Till slut somnade hon tryggt.

Älskade unge.

Om jag kunde skulle jag ta bort det jobbiga du har varit med om. Om jag kunde, skulle jag lova att det aldrig händer något jobbigt & smärtsamt igen. Om jag kunde, skulle jag göra branden ogjord.

Men det kan jag inte.

Frustrationen ikväll, så jävla stor.

Har ni sett att man nu kan köpa smaksatt grädde?

Smakerna finns i choklad & jordgubb.

Nu när hösten är här & vinden viner kring husknuten, gillar jag att avsluta en lång dag med varm choklad och tända ljus.

Nu när det finns smaksatt grädde i kyldisken, planerar jag att köpa grädden med jordgubbssmak, koka upp chokladen & sedan servera den med vispad jordgubsgrädde och några minimarsmallows på toppen.

Ett enkelt sätt att göra vardagen till en lyxdag!

Hur skulle du använda smaksatt grädde?

Du vet väl att du kan lyxa till vardagen genom att ansöka till testpilot för Arlas frukostpaket? Kika här!

Detta är verkligen något jag skulle vilja göra.

Tänk vilken lyx att få hem ett färdigt frukostpaket att prova!

Man kan välja mellan olika paket, men personligen skulle jag helst prova helgpaketet.

Vilket skulle du välja?

Om du liksom jag vill ta chansen att bli testpilot, så skynda dig in till Smartson och bli medlem!

Länk till testpilot för frukostpaketet hittar ni här!

Sista anmälningsdatum för detta, den 16:e Sptember!

Lillsessan & pyssla är bästa kompisar.

Hemma hos oss syns spåren av deras framfart lite här och var.

Här kommer ett axplock:

Sen hittade jag detta upptejpat på en dörr.

Eh, alltså.

Vet inte riktigt vad jag ska säga...

Måste vara tungt att bära på.

Eller nåt... 

Jag läser om barnporrhärvan i Falun och nackhåret reser sig på mig.

Alla dessa oskyldiga barn med spring i ben och lek i blick, behandlade som avskrapad lera under skon.

Den 43-åriga mannen hade 1181 bilder och 40 filmer i sin bostad, men denna man anser själv att brottet inte ska anses som grovt. I härvan finns även ett 20-tal kvinnor som uppmuntrat mannen via chat.

Hur jag än vrider och vänder på det, kan jag inte förstå. Hur är en människa funtad som ser barn på ett sexuellt sätt? som utnyttjar deras oskyldighet och trasar sönder något så fantastiskt?

Jag är en människa som hellre väljer kärlek än våld. Som hellre vänder andra kinden till, än slåss tillbaka. Som talar om att våld föder våld och att kärlek är svaret.

Men när jag läser om barn vars hela värld raseras på grund utav sjuka vuxna, så vaknar punkaren i mig. Den vill snöra på sig kängorna och sparka tills sista blodsdroppen. Den vill låta dessa vuxna lida långsamt tills sista andetaget.

Det gör mig förbannad.

Förbannad över att det finns såpass sjuka människor och förbannad för att dessa sjuka människor får mig att vilja åsamka dom jordens alla smärtor.

Fan ta er!

Idag ställs denna man & dessa kvinnor inför Falu tingsrätt. Straffet borde vara likställt med alla dom års olycka dom har åsamkat alla dessa barn. Minst.

Men istället för att låta hatet skölja över dessa sjuka människor, väljer jag att rikta kärlek och hopp till alla de barn som utsatts och utsätts än idag. Ni är inte ensamma!

<3

(fotograf: Wallerstedt)

Läs mer om barnpornografimålet i:

SvD,Aftonbladet,Expressen

Om gårdagen var en dag då vi mentalt snubblade med uppskrapade knän, är idag dagen då vi borstar bort gruset och fortsätter gå.

Jag tog beslutet att hålla min dotter hemma.

Efter att hon sovit ut och ätit en bra frukost, har vi suttit med matteboken och jobbat oss igenom sida efter sida. Efter fyra sidor blev det en high five och en strutglasspaus.

Målet innan kvällen är sju sidor. Då är hon ifatt de barn som är "bäst i klassen".

Men vi har inte bara jobbat. Vi har pratat också. En hel del. Om vad man ska göra när man sitter där i skolan och det känns som om man vore den sämsta eleven i hela klassen. När man bara vill ge upp, för att allt känns så obeskrivligt hopplöst. När man inte är lika bra, eller helst bättre. Och varför man faktiskt inte måste vara det. Vi har pratat om vad som är viktigt. Vad som gör henne lycklig.

Vi tar oss igenom detta, som vi har gjort med allt annat. Tillsammans. 

För det är inte snubblandet i sig som är viktigt.

Det är vad man gör efter att ha snubblat, som är det viktiga.