Nä, men det är okej.

Och det var okej. För det brukar gå bra att lura sig själv just det. Att det går bra, är okej. Att kleta på lite smink och köra på, tills påståendet blir sanning. Så jag körde på. Hela morgonen och förmiddagen. Gjorde ärenden och träffade en vän. Allt bra. Det går bra. Hämta en son och det ska gå bra. Komma hem och...det går inte längre!

Tanken var att jag skulle åka in till stan på kvällen. Umgås med två oerhört vackra människor, innifrån och ut. Men hur jag än ville träffa dom, så insåg jag att det gick inte. Blotta tanken på att klä upp sig, sitta i lokal bland en massa helgfirande människor bidrog till större ångest än att stanna hemma. Så jag avböjde. Tackade nej.

Så var det hämtning av en dotter. På en badplats där hela skolans fjärdeklassare med syskon och föräldrar fanns. Där det grillades och lektes lekar så det stod härliga till.

Och vi hade bestämt jag och en sessa att vi inte skulle bli kvar. Att vi skulle hem, där en kompis till sessan väntade.

Men såklart på en blott tioårings vis, var besvikelsen stor där och då. När jag var den enda utav förälderna som endast kom för att ta med sig barnet hem. Alla andra hade packade matsäckar och rosiga kinder och härliga föräldrar som umgicks. Såklart det känns värdelöst att vara den enda som skulle hem.

Och jag kände mig så hemsk.

Likt en moloken svans, två meter efter en argstegad Lillsessa som var så besviken gick jag.

Då snubblade jag.

Eller nä, det gjorde jag så fan inte. Jag föll. Mentalt föll jag totalt in i dimman. Svalde tårarna som bildade en tjock klump i halsen och mantrade "inte gråta nu, inte gråta nu".

Då ringde telefonen.

Min själasyster i andra änden jag älskar så. Då brast det. Vartenda damm släpptes fri och jag grät. Grät och grät. Ångesten med sin gastkramande hand fångade in mig och vägrade släppa.

Vägen till bilen kändes milalång och jag mötte käcka föräldrar med packade matsäckar och tefatsögon. Kände hur deras blickar brände nacken och jag blev osynlig. Min hand kände en liten hand som letade sig in och jag tog den. Blev synlig. Såg ner på en lillsessa med förvånad blick som undrade så varför mamma plötsligt är så ledsen.

Jag förklarade att jag är trött. Sovit för dåligt, ätit för slarvigt, förkylning kvar i kroppen. Jag sade att det kändes förjäkligt att vara den enda föräldern som släpade med sig henne hem. Att jag förstår om hon är arg.

Hon tittade upp på mig.

- Men snälla mamma. Det är inte världens grej att hänga på en badplats. Inte skitviktigt förstår du väl. Nu åker vi hem tycker jag. Räkna hur många sekunder det tar för mig att springa till bilen!

Hon släppte handen och sprang. Sprang för sitt liv. Och genom tårarna räknade jag sekunderna. Mina blöta kinder mötte mammorna och jag räknade högt. Så att alla skulle höra. Gråträknade till 49, men ropade 53 och såg en liten tjej segervisst hoppa bredvid bilen.

Vi åkte hem och Lillsessan berättade om sin dag. Om allt hon gjort. Allt hon upplevt. Vi kom hem och där var mannen med Skägg. Och Tonåringen med kompisen framför spel. Och sessans kompis med glada ögon som mötte oss vid bilen.

Där var hemma och jag andades med magen igen.

Trött i själen, men glad i hjärtat.

Det må vara lite trasigt just nu, men det är okej ändå.

Faktiskt.

Har precis vinkat av ett Skägg och en Lillsessa och sitter med stresshjärta.

Försöker hitta tillbaka till andningen.

Som den välplanerade moder jag är (HA!), kom jag självklart på att Lillsessan idag skulle till Fjällnora badplats med skolan. Samma sekund som jag väckte hennes blå.

PANIK!

På med vattenkokare, bre en limpmacka snabbare än kungen hinner stava till får, väcka ett Tonårstroll som MÅSTE ta en dusch på morgonen, trollsonen somnar om, leta lappen från skolan om vad ungarna ska ha med sig, tjata upp Lillsessan som också somnat om, tepåse i kopp, i med kokande vatten, spilla på tummen (AJ!), leta lista igen, hitta lista.

• Sittunderlag
• Näverkåsa(?) eller drickmugg
• Vattenflaska
• Mellanmål
• Kläder efter väder

Klockan 17 hoppas vi se er föräldrar komma och grilla med oss.

Say what now?

Hur har jag kunnat missa det? och vad i helvete är en näverkåsa?!

Tjata upp en sessa, "- KLÄ PÅ DIG!", tonåringströttma, "-IN I DUSCHEN!", frukostfixa, just fasen..sittunderlag!

Leta skrubb, leta garage, leta förråd, leta skåp, skåp, skåp och där! segervisst vifta med ett gult sittunderlag i handen. Peta ner sittunderlag i väska. Sittunderlag för stort, väska för liten. Svära tyst för sig själv. Ta en annan väska, samma sak. Vika sittunderlagsjävlarns fan i väska två, ögna på listan. Näverkåsa. Läsa ordet 22 gånger och fortfarande inte riktigt begripa vad det står. Läser bredvid: eller drickmugg. Satsa på ett ord jag förstår och letar drickmugg. Inser att porslinsmugg inte menas. Hittar till slut ett grönt plastglas, i med det. Vattenflaska? rotar i min gymväska, hittar & hivar i den. Mellanmål?

Uppför trappan, in i kylskåp. Ropar åt en sessa att "-Nej, klänning är ej att föredra på utedag. Byt, NU!", apelsinklyftor i plastlåda. Dricka? hittar en oöppnad Snapple i kylen. Tvekar. Min favvojuice ju. Äsch, i med snapple. En vaniljbulle & en sockerkaksskiva läggs i påse, i med allt.

- ÄLSKADE SON! IN I DUSCHEN NU!, andas stötvis. Ett skägg kliver upp. Traskar in i dusch. Son ligger kvar.

VA, men nä!

Skägget säger att han duschar först & skjutsar sessan. Kejrå. Flåsar en smula. Hålla på och ändra sådär!

Tjata i en Lillsessa frukost, irra runt, runt. Kolla lista, kläder efter väder. En blick på sessan: tunna tights och t-shirt. Men, åh!

- Strumpbyxor här! mjukisbyxor! tröja & tjocktröja! så. KLÄ PÅ DIG!

Munhuggas lite med Lillsessa om frukost. För mackan är föör tjock och smöret föör mycket. Muttra och kolla listan. Kläder efter väder. I med mössa och fingervantar. Torka diskbänk, dra av smör från mackan, Skägget nyduschad & klar, jag irrar runt runt. Upp med trött tonåring, munhuggas. Tonåring vill duscha ikväll, jag säger nej. Lillsessan trallar, ritar och...RITAR?!

- Frukosten! ät, snälla!

Ser på klockan, får panik, tjata,tjata,tjata. Lillsessan klär på sig, dragkedja på jackan har fastnat, ber jackan att dö ond bråd död, inser det dumma och ber Skägget om dragkedjehjälp innan jag rusar upp och får ÄNTLIGEN in tonåringen i duschen. Ner igen, ser på klockan, andas stötvis och ber Skägget att åka med sessan innan tanten dör i stresshjärta. Pussar hejdå innan dörren stängs och de åker.

PUH!

Och efter varje jävla gång lovar jag mig själv att förbereda allt dagen innan.

Här kan man skratta ett valfritt skratt. Gärna med bitter underton och med ett stänk elakhet.