Tidigare idag tog jag en liten promenad.

Lät gruset frasa under skosulorna och solen lägga sin varsamma hand över mig. Andades in och lyssnade till fågelsång och trädsus. Bytte grus mot gräs, som var vått och oklippt.

Tog mig ner till äppelträden, där Lillsessan har sin hemliga plats. Där det leks butik och klubb. Där det viskas hemligheter som bara vind och trädkronor får höra.

Letade äpplen och andades. Näsborrarna drog in en hälsning till hösten och det våta i gräset letade sig in i mina knytskor och fuktade mina fötter.

De flesta äpplena hade fåglarna tacksamt tagit emot. Tre skruttiga äpplen rullade ensamt i min plastlåda.

Jag stod ett tag och såg ut över fälten. Kände vinden dansa kring min kropp och såg bondens traktor puttra förbi därborta. Vinden följde mina steg tillbaka över gräsmattans tårfyllda toppar.

Stannade till vid den väderbitna parkbänken som inbjöd mig att sitta ner och ljuga en smula. Så vi ljög en stund, bänken och jag. Jag viskade egna hemligheter som letade sig ner i de öppna trähålorna, förevigt ett med ingentinget.

Lät fingrarna smeka över den råbarkade ytan. Kände träflisor som lossnade och andades.

Så kom vinden tillbaka. Hon tog mig med över grusets knastrande, under tallens sus och lät strån dansa till min ankomst.

I allt det gröna dök det blå upp och var så vackert att det gjorde ont. Allt det gröna gjorde plats för kommande gult & rött och det gjorde också ont. Så jag vände näsan mot solen, som lugnade mig. Hon lade sina moderliga händer på mina kinder och lät mig släppa och ta emot. Andas in och andas ut.

Den sista biten joggade jag. För att springet i benen infann sig och för att lusten att leva tycktes ännu större då. Över gruset, förbi träden och det glansigt våta gräset.

I backen vid min dörr stannade jag. Tog ett djupt andetag och tackade naturen för sällskapet.

Såg vinden dansa vidare och solen tryggt stanna kvar.

Tack!

Så kom då dagen ett frö satte sig och du ska nu bli mamma.

Den där skräckblandade förtjusningen när det sker för första gången. Vissa får kämpa länge, medan andra tycks bli gravida såfort maken skakat kalsongerna.

Det är då det sker.

Alla goda råd om hur man "ska" göra. Alla förlossningshistorier där den ena är mer hemsk än den andra.

- Ja, jag låg i värkarbete i 746 timmar. Sprack hela vägen. Kunde inte skita ordentligt på 3 år.

Det vill man höra när man tassande smyger in i livet som mamma. Inte ett dugg skrämmande att lyssna på. Eller också är det dom som rapar lite lätt och "nämen titta där, är du född nu Frans?" Som gärna tävlar i att föda så naturligt som möjligt.

- Ja, jag ska föda mitt barn i en hydda på en alptopp i Jukkasjärvi. Medan de nakna födslodansarna hälsar mitt barn kommen utanför. Jag ska inte skrika, utan sjunga fram mitt barn medan min man baddar pannan med uppkokad järvlever som doppats i choklad.

Så sitter man där hos barnmorskan som berättar om än den ena smärtstillande metoden efter den andra, medan du själv funderar på hur fan ni ska få upp barnvagnen till alptoppen.

Barnet föds och du kliver in i livet som mamma.

Nu tillkommer istället råden om amning, barnvagnsinköp och om huruvida ditt barn ska sova på mage eller rygg.

- Jag ammade i 3 1/2 år. Hade så mycket mjölk att jag hade kunnat utfodra en halv Afrikansk by minsann!

Och du sitter där. Ammar och ammar och barnet slutar inte att gråta. Du vänder dig till barnmorskan och kollar om inte ersättning skulle vara bra att prova.

- Fortsätt amma! masseeera bröstet så ska du se. Amma, amma, amma!

Och så sitter du där mitt i natten. Försöker och försöker. Ammar och ammar. Masserar tills du känner dig som en ynklig liten skit som inte kan ge ditt barn tillräckligt med bröstmjölk.

Du äter hellre nudlar i tre månader än att inte äga multikultibarnvagnen 2000. För att en sån "ska " du ha. En sån har ju alla.

Spelar ju liksom ingen roll att barnet ligger lika bekvämt i en barnvagn för 200 spänn på loppis. Att barnet bryr sig mer om att äta, bajsa & sova.

Och ditt barn vägrar somna på rygg och med dåligt samvete ser du hur barnet tryggt somnar på mage, medan du läst dig sjuk om plötslig spädbarnsdöd och sover själv helst inte alls.

STOPP!

Vart är du i hela processen? vad vill du? vad vill ditt barn?

Ta all information med en nypa salt och lyssna bara på en person: dig själv.

Om du kräver ryggbedövning och lustgas, ta det. Om du vill föda naturligt i naturen, gör det. Om ditt barn kräver mer än bröstmjölk för att bli mätt, ge det.

Varje födsel är lika unik, som varje människa är.

Det är din kropp, ditt barn och ert liv.

Välkommen!

Jag pratar om Zeitgeist som finns i 3 serier.

Världen behöver se detta.

Detta är den tredje i serien: