Tänk så trivsamt.

Man tycke sig ha koll på läget och hade förberett frosting och godispåsar. Trots en smula stressad, kände jag ändå att visst sjutton kan man än.

Plockade upp en Lillsessa från skolbussen. Kramkalas och sådär.

- Jo, förresten. Det kommer 5 barn till på kalaset. De sade det på skolan idag.

Paniken bröt ut. Vartenda por i kroppen skrek rakt ut. Hjärtat ville slå sig ur bröstet och ilskan steg.

- Meh! det stod ju på lappen "ring SENAST torsdag", det stod det. Klart och tydligt stod det det! åh, vad jobbigt..jag orkar inte. Jag blir gaaalen! nu måste jag handla IGEN. Och klockan går. Å inte har jag hunnit tvätta håret ens. Har mössa på mig. Fortfarande!

Hämtade upp en son på skolan, slirade in på City Gross parkering, kutade in, trampade morrande bakom par som slött och äntligen-helg-mässigt småpromenerade därinne och klurade på om de skulle äta kyckling..eller kanske en trevlig bit entrecote? tramp,tramp, men vaffan!

Vässade armbågarna, sicksackade mellan strosare, hoppade över barnvagnar, groundkickade tant Sigrid som letade kattmat i gång 43 och smet före en Åke som månadshandlat på en lönehelg och drog tre matvagnar framför sig.

- JAG SKA FÖRST! BARNKALAS OCH 5 OBJUDNA SOM DYKER UPP! DU HAJJAR VÄL ÅKE,VISST?!

Åke hajjade och nickade medan han imponerat såg mig hiva fram City Grosskortet, snabbare än kungen stavar till får.

Ja, det hade kunnat gå till så. Om inte jag hade tagit chansen att andas en smula medan Åke (han såg ut som en Åke!), lastade upp grej efter grej.

Tillbaka ut till bilen, plocka upp en tonårspolare och hem. Fixa fler godispåsar, medan mannen med Skägg städat tokfint. Blåsa ballonger och se till att Lillsessan blev ombytt. Plocka fram korvbröd och kyla ner läsk. 17:25 rusade jag iväg och bytte om. 17:30 kom barnen, en efter en. PUH!

Nåväl.

Kalaset gick bra. Det var total mayhem och muffinspynt i varje vrå när kalaset var slut. Men det lät på ungarna som om de var nöjda och Lillsessan var toknöjd.

Jag och Skägglot skålade i vin efter att barnen drog och kalaset blivit undanstädat. Tröttman total.

Nu. Att självdö i en soffa med raggsockor på.

Att åka och handla attiraljer till dotterns kalas, utan inköpslista är ingen vidare idé. Speciellt inte om man är ute i sista minuten. Självklart var det precis så jag gjorde imorse, samma dag som kalasandet ska ske.

Mössan på sniskan (för att det inte hanns med något hårfix imorse) och irrande fötter, medan hjärnans mentala lista prickades av. Glömdes. Fick springa tillbaka. Glömde det där andra. gå tillbaka igen.

Självklart handlades det 8 liter dricka att kånka på när man åker ensam till affären. Hade det varit tävling om vem som bar tyngst, så hade fasiken jag stått på prispallen med förstapriset dinglandes från halsen. Men inte fan fick jag nåt pris där jag kånkade ut kassarna till bilen.

Mötte istället en gubbe som just grävt i soporna efter pant, som flörtade med mig när våra ögon möttes. Fick mig verkligen att känna mig ung, fräsch och het. (eh)

Sen kan man åka hem med alla varor, packa upp dom, sitta och göra iordning sjuttielva godispåsar och komma på att man om 20 minuter ska vara i stan och möta upp en tjej för att köpa hennes skinnjacka.

Så det gjorde jag också.

Fix av sömnpåsar & rufsfrisyr hanns ej med, utan tillbaka till bil, in till stan, vänta på tjejen, se treevlig ut och köpa jackan, hem igen, kasta i sig lunch sådär stressat och snällt mot magen innan man vispar grädde och stänker hela väggen full. Torka, torka och muttra galet less.

Nu ska jag sitta ner i hela två minuter, skriva detta blogginlägg och sedan kasta mig iväg för att hämta barn ett vid bussen och barn två i stan.

Hinner vi hem före halv fyra, så ska jag dricka kaffe, äta mellanmål, fixa fejs och byta om innan kalasfixet sätter igång.

Halv sex kommer alla barn.

Andas. Hur gjorde man det nu igen?

Så var det det där med Lillsessans kalas.

Det blir inte 30 ungar och de ska inte sova över. *phu!*

Munnen sade: - Nä, vad synd!, medan hjärnan dansade marengue med avsparkade tofflor. Tackålov för det!

Så det blir 12 barn alltså. Ett gäng utav dessa är barn jag inte känner, från lillfisens nya skola. Döläskigt där! (innebär en bunt nya föräldrar att inte veta hur man ska ställa sig till.)

Det ska dekoreras muffins och grillas lite korv. Bad om det blir finväder och filmtitt om det hinns med.

Listan av dagens inköp blir lång. Timmarna av sömn har inte blivit så lång.

Nu håller vi tummarna hörrni, att inga barnskador sker, att muffinsdekorationerna blir en inte alltför kletig historia, att barnen inte blir osams och att tanten tar sig levande ur proceduren.

Amen.