Direktlänk till inlägg 16 februari 2011
Likt istapparna på husbilen, har mina tårar stannat upp och frusit.
Det är som om summan av sorg har fyllt sin kvot inom mig och inte kan släppa ifrån sig fler tårar. Eller som om jag har gråtit mig tom och brunnen har sinat.
Att drabbas utav en brand som raderar både hem och arbetsplats, är nog så jobbigt. Att dessutom drabbas utav att en anhörig går bort. Känslan är obeskrivbar.
De tunga dagarna blir åtminstone glesare och glesare. Orken börjar sakta leta sig fram från den vrå, där den kröp in då branden drabbade oss. Jag börjar se framåt med hopp och jag försöker skratta så mycket jag kan. För skrattet berikar, smittar och läker de trassliga känselspröt jag bär på.
Snart tinar istapparna på husbilen och bildar ett droppande till tonerna av fågelsång, när vårens solstrålar lägger sin vakande hand över naturen.
Då slår jag mig ner på första parkett och hälsar den välkommen.
Med eller utan tårar.
Hej dagboken. Måndagen ljusnades och vi lastade en dotter och övernattningskläder i bilen. Sonen fick stanna hemma och vattna katten. "mot äventyyr" tjoade vi samstämmigt i kör när bilen rullade ut på vägen. I Norrtälje spatserade vi på bästa turistm...
Efter ett biobesök tog vi tillfället att besöka stadsparken i Uppsala. Nova älskade varje sekund av det. Men som hon sade: - mamma, lova att vi inte åker hit för ofta! Jag vill ha såhär kul jämt. ...
Man kliver upp. Tar två steg från sängen & är i vardagsrummet, som bär spår av gårdagens filmvisning med familjen, lillsessans pyssel och Tonårstrollets häng framför dator. På bord: muggar & glas. På golv framför teven: Nintendo 64 & dess spel. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 | 17 |
18 | 19 |
20 | |||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|